Almedalen 2012, arrangemanget

Då har fyra partiledare talat i Almedalen. Själva arrangemanget är större än någonsin. Det verkar som om antalet besökare inte ökat i år.

Fokus har för länge sedan lämnat partierna och deras politik. I stället har det blivit opinionsbildarnas, lobbyisternas, organisationsföreträdarnas, vdarnas och festarnas mecka.
Att veckan fyller sin funktion är klart. Här finns alla inom opinionsbildning. Här sluts kontakterna som blir till avtal. Marknaden är här. Man möts, köper och byter här. Precis som i gamla tider. Det är bara föremålen som ändrats.

Varje båtlast för mellan 1200 och 1500 människor till eller från Gotland. De flesta av dessa åker till Almedalens aktiviteter. Till detta kommer upp till 500 bilar, per tur. Varje båtlast levererar omsättning till Gotlandsbolaget på minst 300.000 inklusive moms. I många fall mycket mer.

För vissa restauranger står Almedalsveckan för 25% av årsomsättningen. Lokaler i universitet och på andra ställen kostar den här veckan summor som får en att baxna. 100.000 kronor per dag kostar en av de mest populära uteplatserna att hyra.Trädgårdar kan kosta från 30-000 kronor per dag och uppåt, att hyra.  Hotellrummen är betydligt dyrare än i Stockholms innerstad under veckan. Lägenheter i Visby innerstad kan lätt kosta flera 10.000 tals kronor denna vecka. Så det ekonomiska värdet av veckan är svårt att underskatta.

Arrangemanget är inte ett sammanhållet arrangemang längre. Det har fragmenterats. Till en ökande mängd arrangemang är det enbart särskilt inbjudna som är välkomna. På sitt sätt strider det kanske mot andan i arrangemanget. Samtidigt har det närmast blivit en nödvändighet i takt med att veckan blivit allt större.

För media blir detta juli-veckan utan nyhetstorka, länk, länk, länk, länk, länk.

För politiken är kanske det viktigaste att människor som sällan eller aldrig lyssnar till partiledarna och vad de har att säga närmast tvingas lyssna. 30-45 minuter med start klockan 19.00, vanligen. Detta har i sig ett mycket stort värde.

Lite ändringar har skett i strukturen. Stefan Löfvén håller sitt tal klockan 15.00 på lördagen. Göran Hägglund har dragits årets nitlott. Klockan 11.00 på söndagen ska han locka folket att lyssna, Kanske i konkurrens med ett kyrkobesök.

Längden på arrangemanget fungerar inte längre. Söndag till och med söndag är för långt. Här måste arrangörerna  göra något.

Media är samlade på i två platser, när man inte finns i sina egna kyffen. Tidningarna eller gammelmedia håller till i universitetets lokaler. Bloggarna har sitt newsroom arrangerat genom Almega, på bloggplats H12 på Wisby Strand.

Större eller mindre nästa år?
60/40 att det blir ännu lite större.

Åkesson i Almedalen

'Almedalsveckan har rullat igång igen, länk.
Den här gången inleder Sverigedemokraterna.

Att partiet inleder veckan visar också att man kommit in i politikens finrum. Det blir allt svårare och svårare att negligera partiet. Strategin med att isolera partiet verkar ersättas av något annat. Inte tydligt, men sakta men säkert.

Å andra sidan kan man an fråga sig varför det gamla kommunistpartiet, vänstern är mera rumsrent än sverigedemokraterna. Politiskt står de båda två partier för  en stor andel oacceptabla lösningar på samhällsproblemen. Detta underlåter man att tala om. Varför är vänster mer acceptabelt än höger?

I stället borde vi vara konsekventa och avvisa både  invandrarfientlig höger och vänstern. Inte genom att avstå från att hälsa på dem eller att mer eller mindre mobba dem. I stället ska vi ta debatten med dem. Det är viktigt att vi visar på de logiska och faktamässiga förutsättningarna för de oacceptabla förslagen.

Sverigedemokraternas lösning på Sveriges problem är att radikalt minska invandringen. Detta är självklart både obehagligt, felaktigt och förkastligt.

Vänsterns obehagliga, felaktiga och förskastliga samhällssyn innebär högre skatter för företag och högre inkomsttagare, gärna i kombination med större statlig inblandning i näringslivet. I sin yttersta konsekvens innebär vänsterns förslag ren konfiskation.

Båda de populistika inriktningarna måste bemötas och förslagen, lösningarna måste också bemötas. De är den enda långsiktiga lösningen. 10-12% av befolkningen befinner sig på de populistiska positionerna på invandrarfientlighöger och vänsterkanten.

Samtidigt måste man inse att ett parti vars grundläggande värderingar inte går att dela kan komma med förslag som är värda att pröva.

EU-skepticismen i sig är en sådan fråga, länk. I vart fall når det gäller utvidgandet till en gemensam valuta. Politikens förmåga att lösa problem har sin begränsningar. Det har Euroäventyret visat.

Farliga män, som Åkesson och Sjöstedt ska bemötas och man ska inte göra åtskillnad mellan dessa inriktningar i behandlingen av dem. De är oacceptabla var och en på sitt sätt.

Almedalen: Godkänt tal från Sahlin räcker inte

Vi har sagt det tidigare och vi säger det igen: "Mona Sahlin är ingen dundermedicin för socialdemokratin." I går genomförde hon ett tal som säkert frälste de redan frälsta. Det var inget katastroftal. Snarare ett godkänt tal.

Problemet för henne är både den egna framtoningen och socialdemokraternas politik. Ingen av dem är trovärdiga. Mobiliseringen av de egna går trögt. Sofflocket verkar vara ett intressant alternativ för många tidigare socialdemokratiska väljare. Här ligger problemet.

Samtidigt håller socialdemokraterna på att förlora matchen och vem som driver mest socialdemokratisk politik. Fredrik Reinfeldt håller på att bli Svensk mästare här. I och för sig en ganska absurd situation.

Lovar gör alla partier och de flesta för mycket, länk. Socialdemokraterna är inget undantag. I grund och botten kan socialdemokraterna bättre än vad man presterar just nu. Man vet att den extremskattepolitik man driver framförallt mot storständerna och privata näringsidkare inte fungerar. "Höga marginalskatter ger mindre skatteintäkter för staten på lång sikt" för att citera den gamle ekonomiprofessorn Assar Lindbäck på ett seminarium i går. Detta vet socialdemokraterna också. Marginalskatterna riskerar att nå väsentligt över 70% med en ny rödgrön regering. Det skapar en jobbkris. Inte välfärd.

Så länge den socialdemokratiska politiken inte läggs om räcker inte ett godkänt Almedalstal. Det krävs mycket mer. Sannolikt är det så att någon annan än Mona Sahlin måste vara både partiledare och den som håller talet.

När Mona Sahlin talar om ett ödesval borde hon inse att det i hög utsträckning rör hennes eget ledarskap och socialdemokratin som parti.

Ännu så länge upplever socialdemokraterna en befarad kris. Det krävs en konstaterad kris för att det blir förändring.

Andra medier: Aftonbladet, DN,

Andra bloggar: Peter Andersson, Per Ankersjö, Farmor Gun

Almedalen: Socialdemokraterna- ingen rök utan eld

Nu konstateras det igen de två största hindren för socialdemokratin är: Mona Sahlin och skattehöjarpolitiken, länk. Ökad progressivitet i skatteskalorna har ett antal negativa effekter. Den kanske viktigaste är att det blir dyrare att skapa tillväxt för privata aktörer. Det kommer att krävas högre avkastning för att våga satsa för privat kapital. Det är självklart att det är ett hot mot en gynnsam utveckling av samhället. Detta ser väljarna. De reagerar genom att sannolikt rösta med fötterna.

Socialdemokraterna är ett parti i djup kris. Ledarskapets trovärdighet har eroderat. Den svagaste länken i det rödgröna samarbetet är den starke mannen. Han, Lars Ohly har mycket skickligt utnyttjat situationen. Resultatet är en närmast -70 talsmässig retorik som inte fungerar på 2010 talet.

Socialdemokraterna har blivit det storstadsfientliga partiet genom en sparskatt i polemiken kallad skatt på förmögna kombinerad med höjda fastighetsskatter.

Margot Wallström kallas nu in för att förstärka Sahlin. Det räcker inte. Negativa kampanjmetoder, länk förmår inte släta över det stora problemet. Socialdemokratin är i behov av en extrem makeover. Man får vänja sig vid att vara ett parti i storlek med de andra stora. Tiden som störst är över.

Kvällens tal kommer inte att ha potential att vara talet som vänder från negativt till positivt. Talet kan mer eller mindre skickligt minska skadorna.

Andra medier: DN, DN,

Andra bloggar: Opassande

Vässad Maud Olofsson får betyget väl godkänt

En mera laddad Maud Olofsson än väntat äntrade scenen i Almedalen, länk. Företagar- och tillväxtpartiet centern marknadsfördes kraftfullt, länk.

Sven Otto Littorin hade avgått på förmiddagen och på kvällen aktualiserad Olofsson behovet av strukturförändringar i arbetsrättsystemet, LAS. Skattesänkningar som ger dynamiska effekter var en variation på samma tema, länk. Sänkt tjänstemoms som en valfråga passar bra här markerade Maud, länk.

Att de redan frälsta gillade talet var ingen hemlighet och sannolikt en hel del potentiella väljare. Talet var långt. Jag håller inte med Anders Pihlblad om uttrycket ord, ord ord, länk i bedömningen av talet. Det var mycket innehåll, det var bredd och retorisk finess, länk.

I motsats till Jan Björklund visade Maud Olofsson att hon är bred som politiker. Ibland har bredden framförts vara en otydlighet. I talet fanns det ett tydligt fokus samtidigt som det skisserades en tydlig och illustrerad bakgrund.

Olofsson deltar klädsamt nog inte heller i SM i att vara mest socialdemokratisk som Reinfeldt gör. Hon markerar tydligt att det finns skillnader. Det är viktigt.

Fordonskrisens hantering är en vattenledare. Marknaderna ska hantera sina egna strukturproblem och finansiering. Staten ska vara garant och skapa förutsättningar. Det privata ska driva företag. Sammanblandning ger både förvirring och dåliga resultat.

Maud Olofsson är en garant för att Alliansregeringen driver borgerlig politik. Den markeringen behövs. Sedan hade jag personligen önskat mer av nätpolitik och liberala ställningstaganden

Almedalen: Flera stora nyheter

Sänkt tjänstemoms är dagens besked i Almedalen, länk. Förslaget kostar 7 miljarder och beräknas ge cirka 19.000 nya jobb, länk.

Det innebär att varje skapat jobb kostar ungefär 350.000 kronor, brutto. Ett billigt jobbskapande med andra ord. Då har man inte räknat med de dynamiska effekterna som kan innebära mellan 1,5-4 miljarder i ökade momsintäkter för staten. Inte heller har man räknat vad den ökade omsättningen kan ge för ökade bolagsskattevinster.

Petter Stordalen från Choice hotels kedjan som är en expansiv investerare i hotellsverige framhöll att världens högsta tjänstemoms är ett etableringshinder. Enligt honom och bloggen håller med, så är det inte eftersträvansvärt att vara världsmästare i hög tjänstemoms. Det är Sverige i dag.

Här borde de övriga Allianspartierna lyssna på centern och sätta genomförandet av detta förslag högt upp på åtgärdslistan.

Annars är det två avgångar som präglar Almedalen i dag.

Sven Otto Littorin lämnar sitt fögderi av privata skäl. Det är beklagligt. Rent sakligt är det däremot en möjlighet för Alliansregeringen att hitta en minister som är beredd att reformera arbetsrätten. Här finns ett stort behov.

Solveig Ternström ska jobba för att Mona Sahlin ska bli statsminister. Att nyheten släpps i dag tyder inte på någon överdriven lojalitet. Samtidigt är Ternström inte klar om honom lämnar riksdagsgruppen eller blir vilde. Att hon inte går till miljöpartiet utan bli socialdemokratisk supporter gör att man undrar över det verkliga skälen till hennes avhopp. Var det kärnkraftsfrågan eller var det något annat? Ternström blir svaret skyldig.

Om någon timme är det dags för Maud Olofsson att ändra talarstolen. Då blir det spännande att se om hon lyckas förmedla den atmosfär och ton som hon lyckas med inför mindre grupper. Det senaste året har hon lyckats att bli en verklig virtuos in det nära och lilla sammanhanget.

Tyvärr ligger det i luften att det kan finnas de som vill störa hennes tal. Vi får hoppas att dessa kommer på andra och bättre tankar.

Klockan 19.00 är det dags att lyssna

Almedalen: konserverad gröt kräver mer av marknadsföring

Jan Björklunds tal i Almedalen påminde om Lars Ohlys på en punkt. Det var bara de redan frälsta som jublade.

Trots försök att bredda sig och folkpartiet blev det insatser bara på marginalen i talet. Det kändes inte som ett magplask. Talet var mer av torrsim. Det Fredrik Reinfeldt lyckades med, nämligen att bli levande i talarstolen klarade inte riktigt Björklund.

Skolfrågor, äldrevård och kärnkraft är alla frågor där folkpartiåsikterna är kända. Framförallt på skolområdet har magister Björklund gjort en fantastisk insats. Tyvärr kvarstår faktum: att upprepa gamla åsikter fungerar inte år efter år. Om det ska lyfta krävs det något mer.

Trist kan man tycka med så goda förutsättningar.

Andra medier: Aftonbladet,

Andra bloggar: politikerbloggen, rasmus,

Folkpartiets dag i Almedalen

Att bli folkpartiledare är detsamma som att tända stubintråden till den explosion som kommer att utplåna en som ledare. Frågan är bara om det tar kort tid eller ännu kortare tid. Bara två partiledare i modern tid har suttit 10 år eller längre. Tre folkpartiledare har suttit 3 år eller kortare och två, 5-6 år.

Här är partiledarna sedan 1944:

• Bertil Ohlin, 1944–1967, 23 år
• Sven Wedén, 1967–1969, 2 år
• Gunnar Helén, 1969–1975, 6 år
• Per Ahlmark, 1975–1978, 3 år
• Ola Ullsten, 1978–1983, 5 år
• Bengt Westerberg, 1983–1995, 12 år
• Maria Leissner, 1995–1997, 2 år
• Lars Leijonborg, 1997–2007, 10 år
• Jan Björklund, 2007—

Jan Björklund gör sin första valrörelse som folkpartiledare och redan känns han som om detta kan vara hans sista. Problemet är att han är för smal i sitt frågefokus. Skolpolitiken som han förtjänstfullt fört in i blickfånget är mer än piskor och morötter. Den "smale" politikern Björklund har svårt att attrahera tillräckligt många. Det blir inte bara hans problem. Det är hela folkpartiets.

Samtidigt står det flera attraktiva ledarkandidater och väntar på sin tur.

Undrar hur länge stubintråden kommer att brinna för Björklund?

Talet i kväll kan ge en del av svaren.

Andra medier: DN,

Lars Ohly fyrar av alla raketerna - sedan blir det mörkt och kallt

Lars Ohlys idé om att döpa om vänsterpartiet till välfärdspatiet för en dag hade många bottnar. En av dem är att man numera kan likna partiet vid ett tomtebloss eller en raket. Det lyser klart och fast under en kort tid. Uthålligt fungerar vare sig vänstern eller dess politik. Det är precis som med namnbytet för en dag.

Talet i Almedalen var modernistiskt. Det var som en uppläsning från ett kvitto. Alla varor nämndes vid namn, men de nämndes märkligt nog utan prisangivelse. Samtidigt saknade det en linje i talet. Uppräkning var ordet.

Talet frälste säkert de redan frälsta. De andra blev säkert ännu mer oroade över effekterna av vänsterns politik.

Andra medier: SvD, Expressen, Aftonbladet

Almedalen: måndag

I dag bytte vänsterpartiet namn till välfärdspartiet. I morgon är det samma gamla vänster igen. Vänstern är samma gamla parti vad än namnlappen är.

Däremot visar det symboliska namnbytet en sak. Med de åtgärder som partiet vill genomföra med svensk ekonomi blir välfärden kortvarig. Det går inte att beskatta vare sig ett fiskbestånd eller ett entreprenörsbestånd allt för hårt. Vad gäller fiskarna förstår Ohly det. När det gäller människor är det sämre bestämt med förståelsen hos herr Ohly.

Slalomåkningen mellan olika seminarier visar på att även denna vecka har sina modesvängningar. I år tävlar man i att få in så många deltagare som möjligt i panelerna. Antagligen kan man på detta sätt få in så många profilnamn som möjligt. Dessutom verkar varje seminarium vara bredare än det var så sent som i fjol.

Svenskt näringsliv höll seminarium om ekonomin. Som vanligt var det skattetrycket som var ett av fokusområdena. Det är riktigt som man hävdar att skattetrycket inte får bli så högt att incitamenten i ekonomin försvinner. De strukturella problemen i ekonomin framstår som mindre om man ser på dem från en övergripande nivå. På detta sätt lurar man sig om det verkliga läget i ekonomin. Tänkvärda budskap förmedlades, tyvärr lämnade pedagogiken en del övrigt att önska.

IVA fortsatte sitt korståg för entreprenörskap.

SCB presenterade läget för våra enskilda firmor. Där visade det sig att denna företagsform faktiskt, trots alla sina avigsidor minskar arbetslösheten.

Ett spännande samtal kring statsministrar var riktigt underhållande. Seminariet hade sin utgångspunkt i Bonniers serie biografier över 100 års statsministrar.

Andra medier: SvD

Andra bloggar: Anna Troberg

Inför Almedalsveckan 2010

Vi har sagt det många gånger och varje år har vi fel.

Almedalsveckan kan inte bli större.

I år är det 1.396 godkända arrangemang, länk. Förra året var det strax över 1.000. År 2008 var det 662 arrangemang. Man kan verkligen tala om tillväxt här.

I år är det moderaterna som är först ut och inleder på söndagen den 4 juli. Därefter följer vänsterpartiet, folkpartiet, centern, socialdemokraterna, kristdemokraterna och sist kommer miljöpartiet lördagen den 1o juli.

I år verkar gammelmedierna vilja bevaka arrangemanget extra hårt. Så här står det om program på www.almedalsveckan.se, länk: "Under Almedalsveckan kommer bland annat Resumé och Dagen att göra en daglig tidning. Fokus, Dagens Samhälle och Dagens Medicin gör ett specialnummer före Almedalsveckan. Den 29 juni kommer Marknadsmedias tidning "Sveriges Mötesplats, en tidning om Almedalsveckans betydelse för vår framtid och välfärd" att följa med som bilaga i Dagens Nyheter."

Traditionellt är annars Almedalsveckan bloggarnas och de sociala mediernas vecka. Formatet passar utmärkt för bloggar. Interaktivitet och snabb rapportering är något som förhöjer pulsen. Det är inte säkert att fler pappersblaskor har någon kvalitetshöjande effekt. Det kan snarare bli så att den enda effekten är att det bli mer skräp att plocka upp.

I början på det stenhårda upploppet inför valet borde det inte vara någon som tar något för givet. Det verkar Fredrik Reinfeldt har upptäckt som nu sent omsider har bestämt sig för att tala om man får tro det officiella programmet.

Vi kommer att få se många politiska utspel under veckan. "Definsivpartierna" anförda av Mona Sahlin kommer att vara tvungna att presentera något för att vända trenden. Ett annat "defensivparti" är kristdemokratena som också måste fånga medias intresse och få en stund i solen. Partiet kan tacka "offensivpartiet, miljöpartiet för att inte alla redan har åkt hem på fredagen när Göran Hägglund talar.

Lördagen är nämligen det främsta "offensivpartiets" dag, miljöpartiet. Offensivpartiet moderaterna kommer sannolikt att spela på säkra kort. Det gäller att vara mer statsmannamässig än vad Göran Persson klarade av i sin allra mest konungsliga utgåva utan att vara arrogant.

Ett annat "offensivparti" som inte finns med och har en egen dag är Sverigedemokraterna. Man kommer säkert att spela ut offerkortet eller rentav göra ett mera spektakulärt utspel. Partiet lär har specialstuderat andra framgångrika främlingfientliga partier i Europa som använt sig av den modellen.

Nu är det tveksamt om partierna är de viktigaste aktörerna längre i Almedalen. Att de står för ramen är klart. Innehållet är framförallt ett verk av lobbyister. Det finns en risk att ett så stort arrangemang som årets blir allt mer av att låta 1.000 lobbyister blomma. Samtidigt är det en spännande blandning av intresseorganisationer, fackföreningar, ideella, religiösa och branschorganisationer som har dukat upp detta jättelika smörgåsbord.

Personligen är jag nyfiken på vilket fokus biståndsfrågorna kommer att få. Ett SIDA i djup kris, med chefer som är i luven på ministern kan bli en intressant relief till en spännande munhuggning.

Ett annat fokus för veckan är precis som förra året entreprenörsskap. Här blir det spännande att se vad rookien Ingenjörsvetenskapsakademin, IVA lyckas dra till sig för intresse. De bjuder in till två debatter kring entreprenörskap. Första halvlek sker i landshövdingens residensträdgård. Där debatterar, länk: handelsminister Ewa Björling, Moderaterna, riksdagsledamot, Luciano Astudillo, Socialdemokraterna, Gotlands landshövding Cecilia Schelin Seidegård, Charlotte Brogren, generaldirektör Vinnova, Anders Ekblom, global forskningschef Astra Zeneca, Lisa Lindberg, vd Doberman,Mathias Uhlén, forskare och entreprenör, Thomas Malmer, projektchef IVA och Björn O. Nilsson, vd IVA.

I andra halvled är budskapet, länk: "de Rödgröna debatterar med Alliansen om politik för innovation.

Medverkar gör Tomas Eneroth (S), Stefan Löfven (S), Per Bolund (Mp),Kent Persson (V), Tomas Tobé (M), Mikael Oscarsson (Kd), Agneta Berliner (Fp), Jöran Hägglund (C) och Björn O. Nilsson, vd IVA."

Man kan fråga sig om varför de inte ställer upp med förstafemman? Vi vet redan att Marcus Wallenberg, superentreprenören Lars Backsell och gamle aktiespargeneralen Håkan Gergils finns i Visby för IVAs räkning. Varför inte bjuda in till diskussion med till exempel Rick Falkvinge (eller Christian Engström), Henrik Alexandersson, Jonas Morian, Anders Mildner och Per Ankersjö eller varför inte Magnus Andersson. Det skulle vara ett riktigt drömtillfälle. Debatten skulle handla om nya affärsmodeller, lagstiftning, frihet och bakåtsträvande kring det nya entreprenörsskapet på nätet.

Den debatten kanske vi får uppleva nästa år.

Nu väntar vi spänt på vad som verkligen kommer att inträffa på Valårsalmedalsveckan 2010.

Bloggen kommer naturligtvis att vara där och ge sin syn på denna åsikternas Kiviks marknad.

Andra bloggar: Henrik Alexandersson, Per Ankersjö, Rick Falkvinge,HAX, Promemoriam, Peter Andersson, Magnus Andersson, Christian Engström, Anders Mildner, Opassande

Reinfeldt i Almedalen: uppblåst groda eller landsfader?

Man vinner inte ett val på att försöka vara landsfader. Man vinner val på att i handling vara det. En landsfader har förmågan att känna vad medborgarna behöver. En landsfader skyddar sina medborgare. Det gör han även om den som han måste skydda medborgarna mot är storebror, staten. 

Reinfeldts tal i Almedalen av år 2009 var en pretenders, inte en performers om vi talar om att skydda medborgarna mot storebror. Det är illavarslande.

Talet liknade i ett avseende flera andra partiledares. 

Det var en obehaglig uppvisning i självgodhet.

Andra Bloggar: Kent Persson, Mina moderata karameller, Anders Löwdin, Niklas Frykman

Almedalen behöver dynamiska entreprenörer

Bland vimlarna i Almedalen mötte jag den dynamiske Norrköpingsredaren Percy Österström. Han har byggt ett spännande logistisk- och rederiföretag som just heter Österströms, länk.

Efter det att Broströms köpts av det danska AP Möller-Maersk är Österströms sannolikt det största svenskägda shippinginriktade logistikföretaget.

Bolaget är offensivt, lönsamt och sannolikt en aktör som kommer att utnyttja möjligheterna att medverka i strukturrationaliseringen inom svensk shipping. Lägg därför namnet på minnet.

Anledningen till att Österströms var i Visby var enkel. De ville kommunicera att transporter på sjön är en del i en långsiktigt uthållig miljömedveten transportstruktur. Man ser att konservatismen i branschen har hindrat att näringen blivit en spjutspets inom miljötänkande. Detta vill Österströms ändra på.

Det är värt heder och uppskattning tycker jag.

Andra media: DN, e24.se,

Almedalen: Sneibjerg snurrar och snubblar.

Fredrik Sneibjerg är ordförande för folkpartiet i Värmdö. Han kommenterar en av mina bloggposter på sin egen blogg, länk. Om Fredriks hövding, ordförande Björklund skulle varit Fredriks lärare i nettikett skulle Fhan fått icke godkänt. 

Varför?

Fredrik kommenterar och diskuterar men länkar inte till mitt inlägg. Det hör till god ton om man för en diskussion i bloggosfären.

Fredrik stället frågan: "Det spelar ingen roll om gemene man bryr sig om detta spektakel?

Nej, vi blir påverkade vare sig man bryr sig eller ej. Det beror inte på mig, men det beror på att press, radio, tv och sociala medier bestämt sig för att Wisby är utgångspunkten under denna vecka. Sedan kan var och en välja att förhålla sig till detta. Tyvärr är det så att det betyder inget om man bryr sig eller ej. Alla får däremot förhålla sig till Almedalsveckan. Fredrik Sneibjerg har valt och sitt och muttra i Värmdö. Det är också ett sätt att förhålla sig till Almedalsveckan.

Fredrik Fortsätter: "Även Herr Mårtensson konstaterar i sin blogg att Almedalen är ganska energilöst.

Åk därifrån då?"

Min. MÅRTENSSONS roll är att bevaka vad som sker i Almedalen. Mina läsare av bloggen har bett mig göra det. 

Upplevelser och handling kan vara två olika saker. Så är det för mig också. Precis som man inte lämnar en film som är obehaglig bara för att den just är det. Det kan finnas ett budskap i den som är viktigt. Ta Thomas Videbergs film: "Festen". Den är obehaglig. För den skull lämnar jag inte salongen jag sitter kvar. På samma sätt är det med min reflektion om energilösheten. Det berättar om något. Därför är den viktigt att utforska. Det gör jag på ort och ställe.

Under centerpartiets dag var det kvinnor i fokus. Det var bra. Det som saknades var markeringar om integritet och upphovsrätt av Maud Olofsson. Det var inte bra. 

Att Magnus Andersson vill väcka debatt om de liberala krafterna i Sverige ska liera sig i ett parti är bra. Han skriver om detta i Expressen, makthavare.se och på sin egen blogg, länk. 

Kvalitéen i förslaget däremot kan diskuteras. Risken med det förslag som CUF presenterar är att vi får ett kvantitativt liberalt parti. Det krävs kvalitet också. Tyvärr finns det både inom centern och folkpartiet medlemmar och företrädare som inte kan betraktas som speciellt liberala. Det är ett stort problem.

Magnus Andersson och väcker en viktigt debatt om hur liberalismen ska bli starkare i Sverige. Lösningen däremot, är jag inte övertygad om ännu.

Andra bloggar: Johan Ingerö, Arvid Falk, knuff,

Sömnig Björklund höll tal

Regeringens ordningsman höll tal i går kväll. Det var naturligtvis mycket skola i talet. Däremot var det mindre av temat väga, mäta än vad det brukar vara. En annan positiv ingrediens var entreprenörskap. Här verkar folkpartiet vilja ta upp kampen med centerpartiet.

Slutintrycket av anförandet var att Jan Björklund var trött. 

Kanske spelar det roll att EU valet alldeles nyss är avslutat. Åsiktströtthet existerar nog både hos åhörare och talskrivare på årets Almedalen. 

Det känns som om Almedalsveckan år 2009 blir mer av en mässa kring kompetensutveckling. Detta kombineras med att intresseorganisationer, lobbyister, opinionbildare och politiker minglar med varandra. Som en ledande mediaman sa: "jag är här för att få ett ansikte på dem jag kommer att skriva om under året".

Programmet hade många spännande seminarier. Att sedan arrangörerna inte förmår ge programmet en struktur som gör det enkelt och översiktligt är synd. Det borde inte vara ett problem. Om man jämför Almedalsveckans program med Bok och Biblioteksmässans så ser man skillnaden i kvalitet.

Andra bloggar: Almedalsblogg, Makthavare,

Ett avslaget Almedalen

Årets Almedalsvecka kan liknas vid en stor gäspning. 

Den svikt som fanns i steget förra året har försvunnit. Det är mycket arrangemang, men lite energi.

Lars Ohly överraskade ingen i går. Han sa att det gäller att staten börjar aktivera sig som ägare i bankerna. De ska inte går växa över en viss nivå utan statens tillstånd. Det känns som  om denne man vädrar morgonluft. Han tar för sig personligen. Frågan är hur många väljare herr Ohly lockar med detta  budskap. Tendensen verkar vara att vänsterpartiet går från att vara ett 7 procentsparti till att balansera på 4 procentsspärren.

Hälsofrågorna är stora i Almedalen i år igen.

En av de nya trenderna är branscher kommunicerar miljöfrågor omsatta i praktisk handling. Ett exempel på detta är rederierna, som trots en tuff marknad vill visa sig som ett miljömässigt ansvarigt transportalternativ. Det känns som en kvalitetsökning att miljöfrågorna går från slogans till praktiska handlingar.

Fortfarande undrar man dock var energin är

Nu börjar det i Almedalen

Då har jag anlänt till Wisby och årets Almedalsvecka. Förhandssnacket rör sig mest om veckan blivit för stor. 

Några politiska partier är oroliga för att deras budskap inte når fram. Man hör viskningar om reglering. 

Den stora skillnaden hittills är att vädret är skönt. Det var länge sedan Almedalsveckan inleddes med fint väder.

I Värmdö sitter folkpartiets ordförande därstädes Fredrik Sneijbjerg och muttrar. Han undrar om det är någon som bryr sig om Almedalsveckan. Det kan vara så att ingen gör det. 

Det spelar faktiskt ingen roll. TV, radio, tidningar och bloggare är här. Nyheterna på det inrikespolitiska området kommer härifrån. 

Rubrikerna i svensk politik skapas i Wisby denna vecka. 

Förste man ut i kväll är Lars Ohly.

Integritet i Almedalen: Dags för avgiftning av storebror?

Förväntningarna är stora på vad som kommer att sägas i talen under Almedalsveckan. 

En av dem som formulerar sådana är P J Anders Linder, länk. Han är konsekvent i sin kamp för att storebror ska kuvas. Det är bra att Svenskan har en skribent som i varje läge står upp mot de oönskade konsekvenserna av den allt större staten. Han gör inte skillnad på vem som säger något. Linder ser till innehållet i det som sägs.

Under det senaste året har storebror fått anabola steroider. Den som skrivit ut medicinerna är Alliansregeringen framförallt manifesterad av Mikael Odenberg, Sten Tolgfors och Beatrice Ask. Den som utvecklat preparatet är framförallt Thomas Bodström.

Det vore som Linder skriver bra om Alliansens företrädare läste vad de konservativas ledare David Cameron säger om övervakningsstaten. Där finns ett recept till en valseger för Alliansen.

I morgon kväll får vi se om det sk liberala partiet, folkpartiet liberalerna står upp för liberala värden. Kommer vi se en Björklund som förkunnar att storebror ska på avgiftning? 

Kommer folkpartiledaren att tala om ett förstärkt integritetsskydd, frihet på nätet och modern upphovsrätt? 

Då är han i sanning en liberal. 

Tiger han så ser vi det nya folkpartiet. Det blir ett parti som vill genomföra socialistisk integritetspolitik. Jag tror väljarna kommer att straffa ett sådant nytt folkparti.

Det duger inte att tiga och hoppas att dessa frågor kommer att försvinna. Dessa frågor representerar livsstilen på nätet. Livsstilsfrågorna försvinner inte. De är alltid närvarande. 

Andra media: SvD, DN, DN,

Bloggkommentarer: Farmor Gun, Mårtensson, Isak Gerson, Mårtensson, mina moderata karameller, prOjo, Henrik Alexandersson,

Nu är det bara timmar kvar till Almedalsveckan bryter ut

Almedalsveckan närmar sig. Vissa talar om drygt 1.000 seminarer i år. 

DN talar om cirka 800, jämfört med 662 förra året, länk. 

Det kommer att minglas precis som förra året. Dagens Nyheter skriver om några av dem som kommer till veckan, länk. Politikerbloggen kommer att bevaka våra politiska junkies skriver Daniel Alsén, länk. Niklas Svensson från samma blogg kommer att fokusera på skvallret, länk. 

Jag kan tycka att det är lite välgörande att några börjar betrakta Almedalsveckan med lite distans. Trots allt är detta mycket av åsikternas Kiviks marknad. Då kan man faktiskt också utforska det burleska och roliga. 

Inför årets vecka kommer det kritik mot arrangemanget om än i ett homoristiskt paket, länk.

En orsak kan vara att arrangemanget har svällt över alla breddar. Det finns anledningen att börja ställa sig frågan om formatet är riktigt. Själv börjar jag undra. 

Det kan vara så att arrangemanget börja svikta under sin egen tyngd. 

Bland dem som inte kommer att vara med återfinns Henrik Alexandersson, bloggvärldens nestor. Han säger själv att det går lika bra att bevaka arrangemanget på distans. Han verkar i stället fokusera på en ny roll som medhjälpare åt Piratpartiet i EU parlamentet, länk.

Två andra som inte kommer är Lotta Edholm, skolborgarråd i Stockholm och Bertil Österberg som är Jan Björklunds närmaste man och statssekreterare. Det ryktas om att de var mera intresserade av semester. 

Det är flera tongivande opinionsbildare  som signalerar att de inte kommer till Almedalen i år. Det kan vara lika intressant att se vilka dessa är, som att bevaka de som kommer.

 

Almedalsbloggen finns inte längre som namn utan heter numera makthavare.se, länk. 

Fokuset är bredare. Ska bli spännande att se om det nya formatet fungerar. Lite funderasam är jag inför det.

En tidning som är som mest aktuell i hela Sverige under denna vecka är självklart Gotlands Allehanda, länk. Deras löpsedlar i Visby centrum markerar att det lokala är lika viktigt som världspolitiken. Det är en viktigt väckarklocka.

Jag tror att årets Almedalsvecka blir ett viktigt avstamp för 2010 års valrörelse. Piratpartisterna är i publiken och debatterar från ett oursiderperspektiv. 

De etablerade partierna kan i efterhand säga att de var här vi visade att integritetsfrågorna är i fokus eller konstatera att vi inte tog integritetsfrågorna på allvar. Därför förlorade vi valet.

Kristdemokraternas filmotståndarkramning kan om den inte ändras här i Almedalen bli ett hot mot partiet som ett riksdagsparti. 

Centern visar här att man är beredd att reformera upphovsrätten. Det krävs tydliga signaler från Maud Olofsson om hur det ska gå till.

I Almedalen återfinns i år precis som tidigare MÅRTENSSON. 

Andra media: DN,

Andra bloggar: kulturbloggen, projo, monaforpresident,