Opinionsundersökningar igen

Så har det kommit en ny väljarundersökning, länk.
Den här gången är det aftonbladet/united minds som gjort den.

Mest överraskande är kanske att kristdemokraterna nästan kommer in i riksdagen enligt undersökningen. Det saknas bara en tiondels procent.
Mellan centern och folkpartiet skiljer det bara 0,6% enheter.
Miljöpartiet ligger på 8%.
Mellan socialdemokraterna och moderaterna  skiljer 3,2% enheter.
Sverigedemokraterna ligger nu på 11,2 %.
Man är tredje största parti och man är vågmästare.

Scenariot i denna väljarundersökning liknar sannolikt ett kommande valresultat år 2014. Två närmast jämnstora block och sverigedemokraterna är vågmästare.

-Vad kommer de etablerade partierna att göra i ett sådant läge?
-Bryts blockpolitiken upp?

Sannolikt kommer ett av blocken att välja sverigedemokraterna som ett passivt parlamentariskt underlag.

Den enda realistiska lösningen är annars att miljöpartiet väljer att gå mot höger. Det bygger i så fall på att sverigedemokraterna inte blir större och att miljöpartiet håller sig vid 8%. En stor koalition mellan moderater och socialdemokrater håller bloggen som ganska osannolik.

Demoskop: Två partier i kris

Centern och kristdemokraterna ligger nu båda under 4% spärren, länk, länk, länk, länk, länk. Därmed ser det besvärligt ut för Fredrik Reinfeldt. Folkpartiet verkar just nu vara det Alliansparti som tillsammans med moderaterna är säkra på att komma in i riksdagen.

Kristdemokraterna har inte löst sitt ledarproblem.
Göran Hägglund lär inte kunna rädda partiet kvar i riksdagen. Hur det ser ut internt i partiet spelar ingen roll. Det räcker inte med en majoritet av kristdemokraternas medlemmar. Svenska folket vill inte ha kristdemokraterna kvar i riksdagen med Göran Hägglund som ledare.
Det är ett klart budskap.

Ju längre partiet bråkar med opinionen om detta och avstår från att välja en ny ledare, dess svårare blir det för partiet att klara sig kvar. Internt inom partiet talas det om att allt kommer att lösa sig. Taktikrösterna kommer att klara partiet kvar. Den sanningen har gällt när partiet pendlat kring 4% spärren. Väljarna har sett att chansen har funnits.

Sedan valet 2010 ser situationen mycket värre ut. I princip i samtliga mätningar hamnar man under spärren. Ibland med rejäla siffror. I SCBs stora väljarundersökningar har man hamnat under i 3 av 4 mätningar.

Partiet är i kris och man verkar inte vilja se den. Man klamrar sig fast vid taktikrösterna.
Partiets politik är dessutom allt annat än tydlig. Flera ändringar av inriktningen för att det blir ännu svårare att veta vad partiet vill. Markeringar i "extremkyrkliga" frågor lär inte ha underlättat.

Centern bytte partiledare och hoppades på bättre tider. Maud Olofsson fick lämna. Annie Johansson, numera gift Lööf tillträdde. Det skulle bli en Annie-effekt. Hittills har den uteblivit. Hon har skapat ett kompetent team kring sig själv. Lena Ek som ny miljöminister var ett naturligt och genialt drag. Rådgivarna i näringsdepartementet med nye statssekreteraren Håkan Ekengren och den sakkunnige Magnus Andersson, för att nämna några är högkompetenta. Här talas det om ett kompetenslyft. För Annie däremot verkar lyftet vänta på sig. Något i utstrålningen, framtoningen stämmer inte. Samtidigt är partiet fortfarande Alliansens lydigaste. Det håller inte i längden. Det är dags att ta konfrontationerna mera tydligt.

Internt är centern delat i traditionalisterna, på vänsterkanten som menar att centern inte är ett borgerligt parti. Man får välja från situation till situation. Den andra sidan är liberalerna, ofta i större städer, med en ideologisk mera tydlig frihetlig kompass. Maud Olofsson och Annie Lööf är mera av liberaler. Inriktningsändringen har inte skapat ett tillräckligt stort underlag väljarmässigt. Partiet är inte helt trovärdigt liberalt ännu. Svekdebatterna kring FRA och integritetsfrågorna gör att partiet förlorat 1-3% enheter. På samma sätt som "sveket" i kärnkraftsfrågan öppnade vägen för miljöpartiet på centerns bekostnad ser det ut med piratpartiet när det gäller sveket i integritetsfrågorna. Detta trots att Lena Ek under sin tid i Europaparlamentet gjort mycket bra kring integritet och ett fritt internet.

Partiet har slarvat bort stämpeln som miljöparti. Nu verkar man också slarva bort stämpeln som modernt integritets och internetparti med liberal inriktning. I stället växer det upp kopior som efter ett kort tag upplevs som de verkliga originalen.

Antingen gör Annie Lööf en make over a la BuffelPersson till MysPersson, Lejonborg till Lejonkung etc eller också så kommer hon att lämna som partiledare efter valet 2014. Det behövs något mer i hennes framtoning. Den finns sannolikt, men den har inte visat sig ännu.
I annat fall kommer Lena Ek eller den nypopuläre Eskil Erlandsson på att ta över.

Demoskop visar opinionsläget

Demoskop, länk och tidningen Expressen publicerade häromdagen en ny väljarbarometer.

Resultaten är som följer (förändringar sedan april mätningen):

S:    35,5 +1,4%
V:     5,7  -0,8%
MP: 10,2 +0,7%

M.  30.1 +0,2%
F:      4,7 -0,5%
C:      4,8 +0,6%
KD    3,4 +0,3%

SD     4,6 -2,0%

Trenden står sig. 2/3 av väljarna finns hos socialdemokrater och moderater. Sannolikt kommer partierna över tid att bli jämnstora. I vart fall ju närmare valet 2014 vi kommer.

Kristdemokraterna är sedan länge "tristdemokraterna". Hur de ska klara sig kvar i riksdagen återstår att se. Det var länge sedan några siffror indikerade fortsatt liv i riksdagen. Som det nu ser ut verkar ett valkretsmandat möjligt inte mer.
Såvida inte Jesus eller snarare farbror Alf kommer tillbaka från Bryssel och leder partiet.
I annat fall är det nog kört.

Folkpartiet, centern, vänstern och sverigedemokraterna är femprocentspartier. Inte undra på. De syns knappt.

Jan Björklund riskerar att bytas ut om inte något sker i opinionsmätningarna. Folkpartiet är inte uthålliga med sina ledare. Finn fel och fort ut är mottot där.

Annie Lööf måste både visa att hon är liberal och får igenom förslag för att kunna vända trenden. Annars kommer partiets vänsterflygel att ta över makten, vilket försvagar Alliansregeringen.

Miljöpartiet ligger kring 10%. Här finns det kommande valets vågmästare. Det block man väljer kommer att bilda regering.

Alliansregeringen sliter med att väljarna är trötta på dem. Inte nödvändigtvis för att man för en dålig politik. Nej, det är mera så att nyhetens behag är över. Så länge man är de enda som måste visa korten, rent politiskt är detta också en nackdel.

Socialdemokraterna kan bara kritisera. Det ger poäng. Man har hittills inte visat några kort. Så kommer det att fortsätta. Alla vet att det är ett vinnande koncept.

Fortfarande kan mycket hända. -Valet är ju först 2014.

Väljarsympatier enligt SCB

Partisympatierna i Stockholms län, enligt SCB, länk. Mätperiod maj 2011. Jämförelser avser även om det inte skrivs ut, november 2010.

Moderaterna: 44,2%, ökning med 0,7% sedan mätningen i november. All time high

Centern: 2,0%, minskning med 0,5% Illa

Folkpartiet: 7,2%, minskning med 1,3%. En alarmerande signal.

Kristdemokraterna: 3%, minskning med 0,3%. Partiet lever riktigt farligt.

Socialdemokraterna 23,8, ökning med 1,4%. Viss uppgång.

Vänstern: 3,9, minskning med 0,8%. Få sympatisörer i Stockholms län blir färre.

Miljöpartiet: 12,8, ökning med 0,7%. Ökar.

Sverigedemokraterna: 2,3, ökning med o,1 Ökar marginellt.

De rödgröna ökar med 1,3%

Alliansen minskar med: 1,4%

Det verkar inte finnas ett opinionsmässigt tak för moderaterna i Stockholms län ännu. Storleksmässigt är moderaterna nästan dubbelt så stora som socialdemokraterna som i sin tur är dubbelt så stora som miljöpartiet. Resterande partier är småpartier.

Om man delar in väljarkåren efter kön ser resultaten enligt SCB ut så här.

Moderaterna är största partiet hos männen med 38,5% av sympatierna. En ökning med 0,5%

Socialdemokraterna är det största kvinnopartiet med 36,4%. En ökning med 2,8%.

Centern förlorar stort bland kvinnorna, -1,2%

Folkpartiet (-1,4%), kristdemokraterna (-1,1%), miljöpartiet (-0,9%) förlorar stort bland männen.