Det slår sällan fel.
Amerikanska presidenter som återväljs fokuserar på utrikespolitik.
De flesta tänker sig bli hågkomna som den president som skapade fred i mellanöstern.
Samtidigt får man komma ihåg att Osloprocessen inleddes i början av Bill Clintons första presidentperiod. Det så kallade Osloavtalet undertecknades i september 1993.
Sedan dess har lite skett i fredsprocessen i mellersta östern.
Nu ger sig Barak Obama in i fredsprocessen. Verktyget heter John Kerry, nybliven utrikesminister, länk.
Förutsättningarna för fred är just nu de sämsta tänkbara.
Inbördeskrig i Syrien. Politisk instablitiet i Egypten och Libyen.
Jordanien går också en allt mera osäker framtid till mötes.
Dessutom är Iran en på gränsen till kärnvapenmakt.
Den tidigare utrikesministern Hillary Clinton såg utvecklingen i Syrien och ville agera genom att tidigt stötta motståndskrafterna till Bashar al-Assad. Vita huset med Barack Obama stoppade initiativet, länk.
Hillary Clinton blev framgångsrik. Hennes eftermäle som utrikesminister är bättre än chefen, Obamas facit under de först fyra åren. Brist på timing är en av Obamas stora brister.
Med JohnKerry som utrikesminister efter den dynamiske Clinton framtår han som en närmast letargisk efterträdare. Smidig men mindre resultatinriktad. En man som förlorade i en jämn presidentvalskampaj mot Georg W Bush.
Han är märkt av sitt nederlag och det kommer att ta tid för honom att vinna förtroende, både bland Amerikanska politiker och utomlands.
Benjamin Netanyahu ser med en osäker omvärld behov av att skydda sig. Det är marginaler som gäller. I en sådan situation blir fred mot land en svår formel.
Det har funnits bättre tidpunkter att förhandla fred i mellanöstern.
Amerikanska presidenter som återväljs fokuserar på utrikespolitik.
De flesta tänker sig bli hågkomna som den president som skapade fred i mellanöstern.
Samtidigt får man komma ihåg att Osloprocessen inleddes i början av Bill Clintons första presidentperiod. Det så kallade Osloavtalet undertecknades i september 1993.
Sedan dess har lite skett i fredsprocessen i mellersta östern.
Nu ger sig Barak Obama in i fredsprocessen. Verktyget heter John Kerry, nybliven utrikesminister, länk.
Förutsättningarna för fred är just nu de sämsta tänkbara.
Inbördeskrig i Syrien. Politisk instablitiet i Egypten och Libyen.
Jordanien går också en allt mera osäker framtid till mötes.
Dessutom är Iran en på gränsen till kärnvapenmakt.
Den tidigare utrikesministern Hillary Clinton såg utvecklingen i Syrien och ville agera genom att tidigt stötta motståndskrafterna till Bashar al-Assad. Vita huset med Barack Obama stoppade initiativet, länk.
Hillary Clinton blev framgångsrik. Hennes eftermäle som utrikesminister är bättre än chefen, Obamas facit under de först fyra åren. Brist på timing är en av Obamas stora brister.
Med JohnKerry som utrikesminister efter den dynamiske Clinton framtår han som en närmast letargisk efterträdare. Smidig men mindre resultatinriktad. En man som förlorade i en jämn presidentvalskampaj mot Georg W Bush.
Han är märkt av sitt nederlag och det kommer att ta tid för honom att vinna förtroende, både bland Amerikanska politiker och utomlands.
Benjamin Netanyahu ser med en osäker omvärld behov av att skydda sig. Det är marginaler som gäller. I en sådan situation blir fred mot land en svår formel.
Det har funnits bättre tidpunkter att förhandla fred i mellanöstern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar