SAAB-farsen fortsätter

Det är dags att fundera lite mera över följetongen SAAB.

Företaget leds av en styrelse som består av bolagets chefsjurist Kristina Geers, Victor Muller, finansiell äventyrare och ännu ett tag av bolagets vd någon vecka till Jan Åke Jonsson. Resterande ledamöter är personalrepresentanter.

Den berättigade frågan är enkel. Har denna styrelse tillräckligt med kompetens för att leda ett bilföretag som ger sken av att agera på en global marknad? De flesta skulle säga nej. Man har inte lyckats attrahera någon extern bilkompetens. Det visar bara en sak. De som har kompetens om biltillverkning vill inte låna ut sitt namn till den här typen av experiment.

Vi kan jämföra med Volvos styrelse. Här ser det ut så här: Stefan Jacoby, som är djupt bilkunnig sitter i styrelsen och är vd, ägarna har tre ledamöter, som alla har bil och marknadskomptens, Hans Olov Olsson är gammal fordonsräv, Håkan Samuelsson, tidigare på SAAB-Scania och MAN har bred och internationell fordonskompetens, Herbert Demel är tidigare vd för Fiat. Lone Fons Schröder är vd för Walleniusrederierna som bland annat är stora på transporter av bilar.

Just nu diskuterar riksgälden om småbelopp med ägarna, länk, länk, länk. Det är helt fel, man borde ta ett helhetsgrepp. En bilfabrik ska producera dag som natt. Att som nu ha driftstopp gör det omöjligt att bygga kundrelationer. Det kan tyvärr bara skapas med ett gäng glada miljarder kronor.

25o miljoner i extra pengar till SAAB och därefter ytterligare 500 miljoner. Detta är inget annat än en piss i Mississippi.

I stället borde man diskutera de belopp som krävs för att SAAB ska överleva. Då talar vi om belopp på mellan 7-10 miljarder kronor. Förlusterna kommer sannolikt att överstiga 1,5 miljarder årligen under de närmaste tre åren. Resterande medel krävs till produktutveckling. Så egentligen är 10 miljarder ett absolut minimum i kapitaltillskott för att klara de närmaste tre åren.

Kan inte ägarna tillskuta detta borde riksgälden ha civilkurage nog att be SAAB återbetala samtliga sina lån från skattebetalarna omgående.

Detta blir nämligen allt mer en fars som har mycket lite med bilproduktion och företagande att göra.

Just nu talar det mesta för att Sverige inom mycket kort tid bara har en biltillverkare av format och det är inte SAAB

Affären mellan Geely och Ford om Volvo verkar ha räddats

Nu ser Kinesiska staten till att Geely inte tvingas göra en "Koenigsegg" och dra sig ur affären om köp av Volvo i sista stund, länk, länk.

Under en tid har initierade bedömare noterat att Geely inte haft tillräckligt med kapital för att genomföra affären med Ford om köp av Volvo PV. Det var därför väntat att affären skulle så i stöpet inom kort. Genom att det statliga investmentbolaget i staden Daqing med samma namn nu går in som finansiär är finansieringen löst.

På ett sätt kommer denna lösning att innebära en finansiell trygghet för Volvo PV. En faktor som dock kan ställa till med problem i framtiden är hur EU kommer att tolka inhoppet vad gäller stadsstödreglerna. Här kan det skapas problem framförallt när det gäller andra typer av lån, garantier och bidrag för produktutveckling.

Några reflektioner kring de nya ägarna till Svensk bilindustri

Då har den Svenska bilindustrin ömsat skinn eller om man så vill ägare.

För SAABs del avslutas en Amerikans era, som inleddes 1990. 2000 blev bolaget helt ägt av General Motors.

1999 var det Volvos tur att bli Amerikanskt. Den här gången var Ford köparen.

De Amerikanska ägarna har inte varit några föregångskapitalister. De ha haft som inriktning att inlemma SAAB, respektive Volvo i ett globalt produktions- och varumärkesnätverk. Det har inte varit speciellt framgångsrikt.

I fallet GM-SAAB har vi sett en uthållig ägare, vad gäller att täcka de stora förlusterna. Vi talar faktiskt om gigantiska 25-33 miljarder kronor. När det gäller produktutveckling och positionering har man varit sämre.

I Volvos fall är situationen besvärligare. Ford köpte dyrt och får nu sälja billigt. Under de första åren fick man tillbaka stora summor pengar från Volvo. Efter ett antal strategiska felgrepp hamnade Volvo på efterkälken. Mannen som ledde Volvo under denna nedgångsperiod var Fredrik Arph. Fords roll i denna nedgångsperiod får framtida ekonomihistoriker klarlägga, men man är definitivt inte utan skuld. För 10 år sedan var man närmast världsledande vad gäller energisnåla fordon, nu är man på linje med resten av industrin.

Nu ser vi tre faktorer som kännetecknar den Svenska bilindustrins ägare.

För det första världens ekonomiska fokus och välstånd samlas allt mer i Asien och framförallt till Kina. Det är därför helt naturligt att en av ägarna till Svensk bilindustri är ett Kinesiskt företag. Kina är faktiskt världens största bilmarknad.

För det andra växer Ryssland sig starkare. Ett land med framförallt enorma gasresurser kommer att bli än starkare än vad det är i dag. På sikt kommer detta att påverka konsumtionen av bilar. Lyxbilar med en rysk touch kommer att efterfrågas. Det är inte sista gången vi ser en rysk Oligark som ger sig in och står bakom ett stort industriprojekt.

För det tredje kommer vi att se både industrialister och riskkapitalister/risktagare som ägare i bilindustrin. Detta kommer att öka turbulensen i en industri som genomgår en djup strukturkris.

Tillväxten finns i Asien och en del länder i Sydamerika. Då talar vi om bilar som den Amerikanska och Europeiska bilindustrin aldrig kommer att kunna producera. Miljöbilen finns det efterfrågan för, men ännu så länga saknas både tillräcklig teknik och produktionskapacitet.

Här kan den Europeiska och Amerikanska bilindustrin att spela en roll. Då krävs det högre utvecklingshastighet och ett betydligt större risktagande än i dag. Därför krävs både risktagare och traditionella industrialister i bilindustrin.

Om detta räcker för att rädda Volvo och SAAB på längre sikt återstår att se. Volvo har hyggliga chanser att överleva, men för SAAB är situationen mera binär. Antingen blir det en katastrof eller också blir det succé. Något däremellan för SAAB är inte troligt.

Andra bloggar: Gunnar Hökmark,

Andra medier: DN, e24.se, SvD, Aftonbladet

Stäng spritskåpet

Vår tids största suputer går över atlanten för att hitta sprit.

Enligt e24.se förhandlar GM och Ford nu också med den Svenska regeringen för att få kapitalgarantier. Det dessa företag nu gör är att få andra att missbruka pengar. Uttrycket att kasta goda pengar efter dåliga stämmer väl här.

Dessa företag bör från nu ses som alkoholister. Deras beroende har att göra med att de inte vill göra de nödvändiga förändringarna för att överleva.

Så lås in spriten (dvs pengarna).

Att kommunstyrelsens ordförande  i Göteborg är medberoende är ingen nyhet. Det visar han i en bloggpost. PJ Anders Linder däremot verkar ha den distans som krävs till problemet. Ankersjö spetsar argumenten ytterligare en bit. Den hälsosamme ekonomen däremot är bara frustrerad. Jinge diskuterar mer om Volvo som företag och centrala principer kring statlig ägande.

Ny vd för Volvo personvagnar

Fredrik Arph avgår som vd för Volvo personvagnar, meddelar Svenska Dagbladet, Göteborgsposten, Affärsvärlden och e24.se. 

Att han skulle få lämna var det väl ingen initierad som är förvånad över. Det är kanske mer förvånande att han suttit kvar så länge som han gjort. Förhållandet till ledningen har under det senaste året varit ansträngt, enligt central placerade källor. 

Han efterträds av Stephen Odell som så sent som i mars i år utsågs som operativ chef, med ansvar för produktutveckling, produktion och inköp för Ford i Europa.

Fredrik Arph har inte gjort sig känd som den smidiga typen av företagsledare. Redan under sin tid i Trelleborgskoncernen drog han på sig missnöje från facket för sin hårdförhet vid företagsnedläggningar. Han lämnade efter sig en Trelleborgs-

koncern med stora strukturella problem. 

I Göteborgs mera inflytelserika affärskretsar har hans osmidighet bland annat i sociala sammanhang inte bidragit till att Volvo fått det lättare, enligt källor som inte önskar bli citerade med namn.

När han tillträdde som vd 2005 var Volvo i ett gott skick ekonomiskt. CX 90 (en sk SUV) har varit en stor kommersiell framgång under hans tid som vd. Den mindre CX 60 har däremot introducerats allt för sent, men har förutsättningar att också den bli en storsäljare för Volvo.

Bränslesnåla och miljövänliga motoralternativ står det sämre till med i produktportföljen. Några hybridalternativ vad gäller motorer finns ännu inte tillgängliga. Diesel-el hybrider borde varit på ritbordet och bensin-el hybrider borde varit ute på marknaden.

Volvo personvagnar har under hans ledning inte i tid dragit konsekvenserna av de höjda oljepriserna och det ökade fokuset på miljö. Volvo står därför i dag med ett produktprogram som inte är anpassat till omvärldsförutsättningarna, vare sig vad gäller motorer eller bilmodeller.

Man kan förvänta sig av ägaren Ford genom den nye vdn söker bringa ordning i framförallt bilmodeller och motorer så att företaget blir möjligt att sälja inom en 2-3 års tid.