Almedalsveckan, några axplock

Partiledartalen i Almedalen har hittills varit fyra till antalet; Jimmy Åkesson, Åsa Romson, Fredrik Reinfeldt och Jonas Sjöstedt.  Nu är det halvtid i Almedalen 2012, länk. Ingen av partiledarna har övertygat retoriskt.
Den som klarat sig sämst i denna gren är definitivt Åsa Romson. Talet var ett verkligt bottennapp. Det var tafatt och utan riktig närvaro

Jonas Sjöstedt talade om allt som skulle förändras och vridas åt vänster, länk. Samtidigt är det Fredrik Reinfeldt som flyttat spelplanen vänster ut. Att vänstersympatisörer känner sig allt mer hemma i Svensk politik är lätt att förstå.

Frågan är vart liberaler och traditionella moderata väljare ska finna sin hemvist. För dessa finns lite att hämta i svensk politik just nu. Åkesson och hans invandrarfientlighet attraherar inte dessa väljare. Det är andra grupper han flörtar med. Dessutom är och förblir sverigedemokraterna utanför politikens kraftcentrum. Tursamt nog vill bloggen understryka. Den nödvändiga värnskattesänkningen låter till exempel vänta på sig.

Reinfeldt var innehållsmässigt en kombination av Tage Erlander och Marco Polo, fast resan skedde helt inom Sveriges gränser. Hans tal var på gränsen till självgodheten.
Fredrik Reinfeldt kan bättre och framförallt, om han ska sitta kvar som Sveriges statsminister måste han mobilisera moderata kärnväljare.
Taktiken bakom talet är lätt att förstå. Nu är politik mer än taktik och det misstaget är det viktigt att inte göra.

I praktisk politik verkar radarparet Borg-Reinfeldt ha fokus på EU. Att stoppa nya konstruktioner för att låta andra betala för Spanien, Italien och Grekland är i sig lovvärt. Frågan är bara om det räcker för att vinna valet 2014?

De enkla lösningarna presenterades inte elegant under veckan, av vare sig Jimmy Åkesson eller Jonas Sjöstedt. I stället upprepades mantrat: invandrare respektive kapitalet kondenserat som riskkapitalet. Här fanns all ondskas uppkomst meddelade man.

Båda dessa partiers förslag innebär betydande ekonomisk tillbakagång, kanske katastrof. Välståndet i Sverige kommer att minska rejält om någon av sverigedemokraterna eller vänstern får makt och inflytande.
Det börjar bli dags att pedagogiskt förklara de förödande konsekvenserna av dessa partiers politik.

Miljöpartiet verkar ha förlorat gnistan. Känslan man fick var att framgångståget miljöpartiet har stannat. Det verkar saknas energi.

Veckans hittills mest lyckade toppolitiker är Anders Borg, länk. Han har varit väl värd att lyssna på-

Almedalen: Godkänt tal från Sahlin räcker inte

Vi har sagt det tidigare och vi säger det igen: "Mona Sahlin är ingen dundermedicin för socialdemokratin." I går genomförde hon ett tal som säkert frälste de redan frälsta. Det var inget katastroftal. Snarare ett godkänt tal.

Problemet för henne är både den egna framtoningen och socialdemokraternas politik. Ingen av dem är trovärdiga. Mobiliseringen av de egna går trögt. Sofflocket verkar vara ett intressant alternativ för många tidigare socialdemokratiska väljare. Här ligger problemet.

Samtidigt håller socialdemokraterna på att förlora matchen och vem som driver mest socialdemokratisk politik. Fredrik Reinfeldt håller på att bli Svensk mästare här. I och för sig en ganska absurd situation.

Lovar gör alla partier och de flesta för mycket, länk. Socialdemokraterna är inget undantag. I grund och botten kan socialdemokraterna bättre än vad man presterar just nu. Man vet att den extremskattepolitik man driver framförallt mot storständerna och privata näringsidkare inte fungerar. "Höga marginalskatter ger mindre skatteintäkter för staten på lång sikt" för att citera den gamle ekonomiprofessorn Assar Lindbäck på ett seminarium i går. Detta vet socialdemokraterna också. Marginalskatterna riskerar att nå väsentligt över 70% med en ny rödgrön regering. Det skapar en jobbkris. Inte välfärd.

Så länge den socialdemokratiska politiken inte läggs om räcker inte ett godkänt Almedalstal. Det krävs mycket mer. Sannolikt är det så att någon annan än Mona Sahlin måste vara både partiledare och den som håller talet.

När Mona Sahlin talar om ett ödesval borde hon inse att det i hög utsträckning rör hennes eget ledarskap och socialdemokratin som parti.

Ännu så länge upplever socialdemokraterna en befarad kris. Det krävs en konstaterad kris för att det blir förändring.

Andra medier: Aftonbladet, DN,

Andra bloggar: Peter Andersson, Per Ankersjö, Farmor Gun

Almedalen: Socialdemokraterna- ingen rök utan eld

Nu konstateras det igen de två största hindren för socialdemokratin är: Mona Sahlin och skattehöjarpolitiken, länk. Ökad progressivitet i skatteskalorna har ett antal negativa effekter. Den kanske viktigaste är att det blir dyrare att skapa tillväxt för privata aktörer. Det kommer att krävas högre avkastning för att våga satsa för privat kapital. Det är självklart att det är ett hot mot en gynnsam utveckling av samhället. Detta ser väljarna. De reagerar genom att sannolikt rösta med fötterna.

Socialdemokraterna är ett parti i djup kris. Ledarskapets trovärdighet har eroderat. Den svagaste länken i det rödgröna samarbetet är den starke mannen. Han, Lars Ohly har mycket skickligt utnyttjat situationen. Resultatet är en närmast -70 talsmässig retorik som inte fungerar på 2010 talet.

Socialdemokraterna har blivit det storstadsfientliga partiet genom en sparskatt i polemiken kallad skatt på förmögna kombinerad med höjda fastighetsskatter.

Margot Wallström kallas nu in för att förstärka Sahlin. Det räcker inte. Negativa kampanjmetoder, länk förmår inte släta över det stora problemet. Socialdemokratin är i behov av en extrem makeover. Man får vänja sig vid att vara ett parti i storlek med de andra stora. Tiden som störst är över.

Kvällens tal kommer inte att ha potential att vara talet som vänder från negativt till positivt. Talet kan mer eller mindre skickligt minska skadorna.

Andra medier: DN, DN,

Andra bloggar: Opassande

Vässad Maud Olofsson får betyget väl godkänt

En mera laddad Maud Olofsson än väntat äntrade scenen i Almedalen, länk. Företagar- och tillväxtpartiet centern marknadsfördes kraftfullt, länk.

Sven Otto Littorin hade avgått på förmiddagen och på kvällen aktualiserad Olofsson behovet av strukturförändringar i arbetsrättsystemet, LAS. Skattesänkningar som ger dynamiska effekter var en variation på samma tema, länk. Sänkt tjänstemoms som en valfråga passar bra här markerade Maud, länk.

Att de redan frälsta gillade talet var ingen hemlighet och sannolikt en hel del potentiella väljare. Talet var långt. Jag håller inte med Anders Pihlblad om uttrycket ord, ord ord, länk i bedömningen av talet. Det var mycket innehåll, det var bredd och retorisk finess, länk.

I motsats till Jan Björklund visade Maud Olofsson att hon är bred som politiker. Ibland har bredden framförts vara en otydlighet. I talet fanns det ett tydligt fokus samtidigt som det skisserades en tydlig och illustrerad bakgrund.

Olofsson deltar klädsamt nog inte heller i SM i att vara mest socialdemokratisk som Reinfeldt gör. Hon markerar tydligt att det finns skillnader. Det är viktigt.

Fordonskrisens hantering är en vattenledare. Marknaderna ska hantera sina egna strukturproblem och finansiering. Staten ska vara garant och skapa förutsättningar. Det privata ska driva företag. Sammanblandning ger både förvirring och dåliga resultat.

Maud Olofsson är en garant för att Alliansregeringen driver borgerlig politik. Den markeringen behövs. Sedan hade jag personligen önskat mer av nätpolitik och liberala ställningstaganden

Almedalen: Flera stora nyheter

Sänkt tjänstemoms är dagens besked i Almedalen, länk. Förslaget kostar 7 miljarder och beräknas ge cirka 19.000 nya jobb, länk.

Det innebär att varje skapat jobb kostar ungefär 350.000 kronor, brutto. Ett billigt jobbskapande med andra ord. Då har man inte räknat med de dynamiska effekterna som kan innebära mellan 1,5-4 miljarder i ökade momsintäkter för staten. Inte heller har man räknat vad den ökade omsättningen kan ge för ökade bolagsskattevinster.

Petter Stordalen från Choice hotels kedjan som är en expansiv investerare i hotellsverige framhöll att världens högsta tjänstemoms är ett etableringshinder. Enligt honom och bloggen håller med, så är det inte eftersträvansvärt att vara världsmästare i hög tjänstemoms. Det är Sverige i dag.

Här borde de övriga Allianspartierna lyssna på centern och sätta genomförandet av detta förslag högt upp på åtgärdslistan.

Annars är det två avgångar som präglar Almedalen i dag.

Sven Otto Littorin lämnar sitt fögderi av privata skäl. Det är beklagligt. Rent sakligt är det däremot en möjlighet för Alliansregeringen att hitta en minister som är beredd att reformera arbetsrätten. Här finns ett stort behov.

Solveig Ternström ska jobba för att Mona Sahlin ska bli statsminister. Att nyheten släpps i dag tyder inte på någon överdriven lojalitet. Samtidigt är Ternström inte klar om honom lämnar riksdagsgruppen eller blir vilde. Att hon inte går till miljöpartiet utan bli socialdemokratisk supporter gör att man undrar över det verkliga skälen till hennes avhopp. Var det kärnkraftsfrågan eller var det något annat? Ternström blir svaret skyldig.

Om någon timme är det dags för Maud Olofsson att ändra talarstolen. Då blir det spännande att se om hon lyckas förmedla den atmosfär och ton som hon lyckas med inför mindre grupper. Det senaste året har hon lyckats att bli en verklig virtuos in det nära och lilla sammanhanget.

Tyvärr ligger det i luften att det kan finnas de som vill störa hennes tal. Vi får hoppas att dessa kommer på andra och bättre tankar.

Klockan 19.00 är det dags att lyssna

Almedalen: konserverad gröt kräver mer av marknadsföring

Jan Björklunds tal i Almedalen påminde om Lars Ohlys på en punkt. Det var bara de redan frälsta som jublade.

Trots försök att bredda sig och folkpartiet blev det insatser bara på marginalen i talet. Det kändes inte som ett magplask. Talet var mer av torrsim. Det Fredrik Reinfeldt lyckades med, nämligen att bli levande i talarstolen klarade inte riktigt Björklund.

Skolfrågor, äldrevård och kärnkraft är alla frågor där folkpartiåsikterna är kända. Framförallt på skolområdet har magister Björklund gjort en fantastisk insats. Tyvärr kvarstår faktum: att upprepa gamla åsikter fungerar inte år efter år. Om det ska lyfta krävs det något mer.

Trist kan man tycka med så goda förutsättningar.

Andra medier: Aftonbladet,

Andra bloggar: politikerbloggen, rasmus,

Folkpartiets dag i Almedalen

Att bli folkpartiledare är detsamma som att tända stubintråden till den explosion som kommer att utplåna en som ledare. Frågan är bara om det tar kort tid eller ännu kortare tid. Bara två partiledare i modern tid har suttit 10 år eller längre. Tre folkpartiledare har suttit 3 år eller kortare och två, 5-6 år.

Här är partiledarna sedan 1944:

• Bertil Ohlin, 1944–1967, 23 år
• Sven Wedén, 1967–1969, 2 år
• Gunnar Helén, 1969–1975, 6 år
• Per Ahlmark, 1975–1978, 3 år
• Ola Ullsten, 1978–1983, 5 år
• Bengt Westerberg, 1983–1995, 12 år
• Maria Leissner, 1995–1997, 2 år
• Lars Leijonborg, 1997–2007, 10 år
• Jan Björklund, 2007—

Jan Björklund gör sin första valrörelse som folkpartiledare och redan känns han som om detta kan vara hans sista. Problemet är att han är för smal i sitt frågefokus. Skolpolitiken som han förtjänstfullt fört in i blickfånget är mer än piskor och morötter. Den "smale" politikern Björklund har svårt att attrahera tillräckligt många. Det blir inte bara hans problem. Det är hela folkpartiets.

Samtidigt står det flera attraktiva ledarkandidater och väntar på sin tur.

Undrar hur länge stubintråden kommer att brinna för Björklund?

Talet i kväll kan ge en del av svaren.

Andra medier: DN,

Lars Ohly fyrar av alla raketerna - sedan blir det mörkt och kallt

Lars Ohlys idé om att döpa om vänsterpartiet till välfärdspatiet för en dag hade många bottnar. En av dem är att man numera kan likna partiet vid ett tomtebloss eller en raket. Det lyser klart och fast under en kort tid. Uthålligt fungerar vare sig vänstern eller dess politik. Det är precis som med namnbytet för en dag.

Talet i Almedalen var modernistiskt. Det var som en uppläsning från ett kvitto. Alla varor nämndes vid namn, men de nämndes märkligt nog utan prisangivelse. Samtidigt saknade det en linje i talet. Uppräkning var ordet.

Talet frälste säkert de redan frälsta. De andra blev säkert ännu mer oroade över effekterna av vänsterns politik.

Andra medier: SvD, Expressen, Aftonbladet

Almedalen: måndag

I dag bytte vänsterpartiet namn till välfärdspartiet. I morgon är det samma gamla vänster igen. Vänstern är samma gamla parti vad än namnlappen är.

Däremot visar det symboliska namnbytet en sak. Med de åtgärder som partiet vill genomföra med svensk ekonomi blir välfärden kortvarig. Det går inte att beskatta vare sig ett fiskbestånd eller ett entreprenörsbestånd allt för hårt. Vad gäller fiskarna förstår Ohly det. När det gäller människor är det sämre bestämt med förståelsen hos herr Ohly.

Slalomåkningen mellan olika seminarier visar på att även denna vecka har sina modesvängningar. I år tävlar man i att få in så många deltagare som möjligt i panelerna. Antagligen kan man på detta sätt få in så många profilnamn som möjligt. Dessutom verkar varje seminarium vara bredare än det var så sent som i fjol.

Svenskt näringsliv höll seminarium om ekonomin. Som vanligt var det skattetrycket som var ett av fokusområdena. Det är riktigt som man hävdar att skattetrycket inte får bli så högt att incitamenten i ekonomin försvinner. De strukturella problemen i ekonomin framstår som mindre om man ser på dem från en övergripande nivå. På detta sätt lurar man sig om det verkliga läget i ekonomin. Tänkvärda budskap förmedlades, tyvärr lämnade pedagogiken en del övrigt att önska.

IVA fortsatte sitt korståg för entreprenörskap.

SCB presenterade läget för våra enskilda firmor. Där visade det sig att denna företagsform faktiskt, trots alla sina avigsidor minskar arbetslösheten.

Ett spännande samtal kring statsministrar var riktigt underhållande. Seminariet hade sin utgångspunkt i Bonniers serie biografier över 100 års statsministrar.

Andra medier: SvD

Andra bloggar: Anna Troberg

Almedalsveckan 2010: Bilden av den ofelbare och arbetsamme Reinfeldt mejslas fram

Nu har det börjat här i Almedalen.

Bloggen är på plats.

Riksdagskandidaten och CUF ordföranden har ett digert program framför sig. I samtal med bloggen nämner han att han ska medverka i 30 paneler.

I vimlet träffar bloggen gamle näringsministern Björn Rosengren som laddar upp inför några dagar av mingel och några deltaganden i seminarier. Det är många som är här. En annan som kommit hit i år igen är den snart avgångne centerriksdagsledamoten Lennart Levi som trots sin ålder är den intellektuella vitaliteten själv. Detta är bara några av de bekanta ansikten som bloggen nickar till eller växlar några ord med.

Dagens huvudperson Fredrik Reinfeldt låter sig intervjuas av journalister, medan hustrun finns i bakgrunden på hotellet. Det mest intressanta med Reinfeldt och då talar vi faktiskt statsminsiterparet Reinfeldt är bilden av dem som håller på att mejslas fram.

Han talar om att barnen och tystnaden börjar bli det viktigaste på fritiden. Tidningen resumés Almedalsnummer innehåller en allmogebild av statministerparet. De "Lutheranskt" hårt arbetande verkar vara överskriften. Hustru Filippa kommer nog att synas mer i denna valrörelse än i förra. Paret Reinfeldt ger nog många rätt vibrationer.

Medieproffsen runt statsministern vill förmedla bilden av den lågmälde som kan bita ifrån när det behövs. Detta är den mediala stylingen av statsministern och hans fru i valet. Inga hårda kanter att fästa sig mot.

Den historiska parallell man verkat vilja frammana är Axel Oxenstierna 1583-1654, länk. Han är en av de mest dugliga svenskarna genom århundrandena. Reinfeldt är dock helt utan Oxenstiernas adliga överhäng. Fredrik från förorten spelar i stället på medelklassen från Täby. Det hade kanske Oxenstierna också gjort om han verkat i Reinfeldts århundrade.

Reinfeldt blir skapad till den store "Spara" och det lär inte vara någon hemlighet som är "Slösa" i sammanhanget. Får se hur de andra partiledarna kommer att stylas medialt under veckan.

Strategin är den säkra. Den bygger på en politikerbild som inte bara är sympatisk. Enbart de ofelbara ska engagera sig. Det samhället tror jag ingen i grund och botten vill ha. Samtidigt får det inte finnas någon möjlighet att ens ana möjligheten av en repa. Då kan det vara kört. Integritetsfrågorna är en sådan för Reinfeldt. Samtidigt, ett val mellan Reinfeldt och Sahlin är inte ett val mellan pest och kolera. Det är ett lätt val till fördel för Reinfeldt, men det finns faktiskt fler alternativ. Mera levande och karismatiska politiker kan gynnas av denna strategi

Andra medier: DN, SvD, Expressen,

Andra bloggar: Henrik Alexandersson, Sagor från livbåten, Anna Troberg, Christian Ottosson, Tokmoderaten, Magnus Andersson, Farmor Gun,