Värmdö kommun får sin Refaat el Sayed skandal

Värmdös finansminister Anders "Ankan" Bergman visar sig inte ha varit bankman på länge, I stället en sorts hustomte för ombyggnad av banklokaler. Det borde han tydligt ha deklarerat i talarstolar och i debatter. I stället har han sökt öka sin trovärdighet genom att tala om sig själv som bankman. Något han inte varit på länge.

Nu visar det sig att han inte velat ta reda på sanningen eller också inte talat sanning om vad han visste i skandalen kring Värmdövallen AB, Mårtenssons meningar skriver om hur skandalen rullar vidare, länk.

Hur tänker politiker?

Mårtenssons meningar rapporterar om hur tokigt det kan bli i politiken om man inte ser helheten, länk

Det knakar i fogarna i den styrande Värmdökoaltionen

Mårtenssons meningar. se rapporterar om den allt djupare krisen för den styrande Värmdökoalitionen, länk.

Hård kritik mot Värmdokoalitionen

Hänt i Värmdö
Hans Jangeby, en av initiativtagarna till föreningen för direktdemokrati och själv boende i Värmdö går till hårt angrepp på den styrande koalitionen i Värmdö i den debattartikel på Mårtenssons meningar. se.
Jangeby menar att Värmdökoalitionen är ett hot mot demokratin, länk. 

Hönsmamma står kanske på fel pinne?

Hänt i Värmdö

Ibland kan någon undra vilket ben man ska stå på. Andra får fundera på om de möjligen står på någon annans tå.

En som tillämpar smekningar på hemmaplan och ger sparkar i skrevet, har partnerskap med någon annan på bortaplan är Yvonne "Hönsmamman" Blombäck. I en debattartikel i dagens Svenska Dagbladet, länk tar hon heder och av moderaterna i landstinget. Samtidigt regerar hon med moderaterna i Värmdö kommun. En och annan kommer säkert att höja på ögonbrynen. Någon som borde göra detta är Lars Erik "Nallen" Alversjö. Blombäck går till besinninglöst angrepp på hans moderatkompisar.

I artikeln skriver Blombäck: "Det som länge varit en moderat vision om att avskaffa landstinget som demokratisk nivå håller nu på att förverkligas i Stockholmsregionen. Och för att undvika att ta debatten skjuter landstingstyrelsens ordförande Torbjörn Rosdahl (M) ifrån sig allt ansvar ner på tjänstemannanivå, för att ge sken av att det inte handlar om politik. På samma sätt duckar Filippa Reinfeldt (M) för sitt ansvar för hälso- och sjukvårdsfrågorna, och Christer Wennerholm (M) ger sken av att inte kunna påverka vad som händer inom kollektivtrafiken."

Detta är ju precis samma metodik som "Nallen" Alversjö använder sig av i Värmdö kommun. Hur kan samma beteende vara bra på Värmdö och dåligt i landstinget?

Bloggen vill samtidigt inflika. Moderaterna har kommunicerat en vision i sin syn på landstinget. Nu vill man genomföra detta. Samtidigt menar moderaterna med rätta att varje enskild fråga inte måste hanteras av en politiker. Det moderaterna gör i landstinget kan bloggen i det stora hela tycka är bra. Man blir mera sparsam med skattebetalarnas medel.

I Värmdö däremot saknar man vision. I stället får tjänstemännen skapa den. Därefter ska samma tjänstemän förverkliga sig egen vision. Detta anser bloggen inte vara god politik. Man måste kommunicera en tydlig vision för att kunna ta sig rätten att sedan delegera detaljerna. Så sker inte på Värmdö.

Blombäck skäller på dem som ska ha beröm och applåderar dem som ska ha kritik.

Upp och nedvända världen tycker bloggen.

Den intressanta frågan är om man kan både ta heder och ära av moderaterna och samtidigt regera med dem?

Bloggen tippar att kollission för Värmdö håller på att få ett stort trovärdighets- och samarbetsproblem. Undrar om Blombäck tänkte efter före?

Värmdöpolitiken just nu

Hänt i Värmdö

Nu verkar det vara helt klart. Kommunfullmäktige i Värmdö kommer att under mandatperioden bestå av högst 50 ledamöter. Så blir det eftersom en av Sverigedemokraterna har avsagt sig sitt uppdrag. Eftersom man bara hade två personer på sin lista kommer en stol att stå tom.

En effekt av detta är att moderaterna, folkpartiet inklusive Olle Markstedt och kristdemokraterna har 25 mandat. Det gör att man tillsammans med ordförandens utslagsröst har majoritet. Om man ska hårddra situationen behövs inte längre miljöpartiet. Bloggen vet att ett antal personer i koalitionen har noterat det och funderar på hur detta kan användas i det politiska spelet.

Det kan då förefalla lite märkligt att Anders Bergman hamnar i en allt djupare konflikt med Olle Markstedt. Det märkliga är att det avgående kommunalrådet Peter Bondesson rycker ut till Bergmans stöd för att förhindra att Markstedt får en politisk plattform i någon nämnd.

Om Bergman hade haft tillstymmelsen till strategiskt tänkande hade han agerat annorlunda i relationen till Markstedt. Om han inte behandlas i paritet med sin popularitet blir han sannolikt i det närmaste en politisk vilde. Med Markstedts energi funderar han säkert på om det är dags att bilda ett lokalt parti i Värmdö. Detta parti kan komma att ta röster från både folkpartiet och miljöpartiet.

Ett annat alternativ är att Markstedt i en sådan situation närmar sig VärmdöCentern. Det kan ge spännande effekter.

Miljöpartisten Camilla Strandman är ganska nära lierad med den tidigare kommunstyrelseordföranden Jonas Nilsson. Undrar om hon lyckas bana vägen för honom att efterträda Per Naess som ordförande i Värmdö Bostäder. Just nu talar mycket för att så blir fallet. Undrar vad miljöpartiets väljare skulle säga om de visste att en röst på dem är att öppna dörren för Jonas Nilsson?

Det verkar som om miljöpartiet får ordförandeskapet i utbildningsnämnden efter folkpartisten Peter Bondesson. Den mest aktuelle kandidaten är Max Ljungberg. Han lär få en viss uppförsbacke att följa upp sina protokollsanteckningar från perioden 2006-2010. Om han ställs till svars för dessa kan det bli en bli lite hett om öronen. För det är väl inte så att moderaterna kommer att svälja alla Ljungbergs åsikter nu?

Ärlig, rak och tydlig

Hänt i Värmdö

Annika Andersson, tidigare, ordförande inom utbildningsområdet, svarar på min tidigare bloggpost om den nuvarande ordföranden i grundskolenämnden, Peter Bondesson. Svaret finner du här.

Tack för ditt svar Annika!

Annika gör en distinktion mellan "att inte överpröva andra partiers beslut kring vilka representanter som väljs" å ena sidan och att diskutera vilken politik man för å andra sidan.

Därigenom undviker hon att diskutera det problematiska i sammanhanget. 

I ordföranderollens natur ligger två huvudkomponenter, dels att presentera förslag, dels att säkerställa ett genomförande ( av uppdrag och politik). Ordförandeuppdraget är större än att bara genomföra den egna politiken. En del är förvisso att genomföra den politik man presenterat. 

Här kan man till exempel problematisera frågor om processer och kvalitet.

Frågan om ledarskapet är däremot större. Ordföranden utövar ett ledarskap på många områden. Det ledarskapet ska bland annat resultera i tydliga direktiv till tjänstemän som ska utföra dessa.

Det är centralt är att ta ledarskapet gentemot tjänstemännen. Ordföranden  genom nämnden ger ramarna och inte tvärt om. 

Socialdemokratin har historiskt haft synpunkter på ledarskap. Under perioden  den 8 oktober 1976 - 7 mars 1978 var Per Ahlmark vice statsminister. Under samma period var Thorbjörn Fälldin statsminister. Olof Palme fällde då följande yttrande om Fälldins ledarskap.

Han talade om "en vice statsminister och en ovice statsminister". 

Palme kritiserade Fälldins ledarskap och kompetens utan att kritisera centerns nominering av honom.

Min kritik mot många ledande politiker i Värmdö kommun är att de har omfattande och kritiska synpunkter på Peter Bondessons ledarskap och kompetens för att utföra sitt uppdrag.

Det framför man inte direkt till Bondesson. De framförs i sammanhang där Bondesson inte är närvarande. Det var detta som jag syftade på med orden att inte vara "rak och ärlig".

Att föra ett resonemang om ledarskap och kompetens är inte att överpröva ett politiskt partis val av representant. Det är att ta ansvar för en verksamhet och ärligt kvalitetsgranska en politiker och de resultat han skapat.

Annika, du är politiskt korrekt. Jag önskar att du kan vara ännu tydligare så att det blir ännu mer av levande och viktig dialog.

Det hedrar dig också att du sätter  en positivstandard för uppförandet i de politiska offentliga rummen. Tyvärr gör ju inte alla ledande tjänstemän i kommunen det. Här borde de ta efter dig.

Samtidigt undviker du att vara tydlig i att reflektera över ledarskap, kompetens och dess effekter för en mycket viktig verksamhet.

Tack för att du tog dig tid att reflektera!

Liberalism på riktigt

Hänt i Värmdö
Konkurrens skapar framåtskridande. Den ger möjlighet till att utveckla varor och tjänster. Motsatsen är monopol. Det är stagnation. Ofta ger det prisökningar och sänkt kvalitet samtidigt.
En av liberalismens grundläggande idéer handlar om konkurrens för allas bästa.

Därför är det intressant att läsa centerkollegan Hans Lindqvists bloggpost om äldreboendet i Ljung, som ligger i Värmdö kommun. Numera är centern, folkpartiet och kristdemokraterna inom Alliansen för att konkurrensutsätta upphandlingen. Även socialdemokraterna och miljöpartiet kan acceptera det.Kort sagt en majoritet.

Moderaterna däremot förespåkar privat monopolupphandling. Kommunen ska inte själv få delta i upphandlingen. Konstigt tycker jag.
Om moderaterna gråter bokstavligt eller bildligt åt att de är i minoritet spelar ingen roll. Konkurrens med de alla aktörer skapar bäst kvalitet för de äldre.
Det säkerställer värdighet redan när förutsättningarna skapas.

Nu finns det redan ett beslut om att utesluta kommunen från upphandlingen. Eftersom majoritetetsförhållandet har ändrats får det tidigare beslutet rivas upp. Här gäller det att agera snabbt och resolut.

Nu blir mottot: Må bäste anbudsgivare vinna!

Veckan som gick i Värmdöpolitiken

Hänt i Värmdö

Efter en första halvlek av konfrontation till varje pris har nu pendeln svängt åt mera samarbete. Därför ska Alliansen öka antalet ledamöter i de politiska nämnderna. Mottot är att alla (partier) ska vara med. Det är bra.

Å andra sidan minskas antalet nämnder. Skälet till detta är att alla aktiviteter som har med barn och ungdom slås samman. Orsaken till detta är att skapa mer överblick. En nämnd från förskola till och med gymnasium. På ytan finns mycket tilltalande. När man granskar förslaget lite närmare blir jag orolig. På pappret gäller det 13 ledamöter och 13 ersättare. Det blir 26 kontaktpunkter för medborgarna. I dag är det 33 ledamöter och 33 ersättare i 3 nämnder totalt. Antalet kontaktpunkter för medborgarna minskar till en dryg tredjedel. Det är inte bra. 

Förmodligen kommer sammanträdestiden gå ned till någonstans mellan 35 och 40%. Den politiska genomlysningen kommer därför att bli mycket sämre. Det är inte bra.

Sist och slutligen är frågan: vem kommer att sitta i nämnden? 

Vem kommer att leda nämnden?

Det kommer att bli avgörande för om nämnden blir flipp eller flopp. 

Även om principen är fel.

Fler kontaktpunkter och stark politisk genomlysning har ett mycket stort egenvärde.

Just vem som kommer att sitta var, verkar var fokus i Värmdöalliansen. Oproportionerligt mycket tid går åt till att försvara sin position och sina ersättningar. Kampen om taburetter och ersättningar pågår för fullt. Kompetensdiskussionen kommer i andra hand. När jag använder ordet kompetens menar jag inte att den kommer av att någon tillhör ett visst parti. 

Tre personer som inte motsvarat förväntningarna i sina uppdrag är: Peter Frej, i samhällstekniska nämnden, Peter Bondesson, i grundskolenämnden och Per Neass, som ordförande i fullmäktige. Det borde vara dags för dessa herrar att släppa fram andra krafter.

Sedan är det viktigt att inte helt slukas av stolleken. Det är trots allt de politiska visionerna som är det centrala.

I veckan har Värdmöalliansen sänkt blicken igen. Industriområdet Ekobacken ska inte framförallt vara till för ekoföretag. Det ska överlåtas till byggföretaget JM att avgöra. Hoppsan!

Annika Andersson har beskrivet tankarna bakom ekobacken på ett bra sätt i en blogpost.

Trots kvasiintellektuella resonemang om att det är svårt att definiera vad ett ekoföretag är bilden klar. I grunden ligger en konflikt om kommunen ska utnyttja sitt planmonopol eller ej. Genom att inte sätta krav på byggherrar och markägare urholkar man planmonopolet. Detta har skett vid flera tillfällen. Det har i många av de fallet varit olyckligt.

Värmdö behöver en profilering som näringslivskommun. För det krävs det att kommunen använder sig av den möjligheter som lagstiftningen ger.

Det känns inte kul att vara centerpartist i dag. 

Jag hade sett fram mot en förverkligad vision om en ekobacke.  

Sagan om grisen som klippte tungan

Det var en gång, långt bort i ett avlägset land som heter Califonien. Där låg en liten stad som låg i närheten av den stora staden Los Angeles. Den lilla staden hette Hollywood. Ett sött namn på en liten by. Där bodde många som trodde att de var något speciellt. Några var det. Andra var det absolut inte. Många flyttade till den lila staden. Den blev snabbt lite större.

Folket i Hollywood bodde så nära den stora staden att de nästan kunde ta på den. Sanningen var att de bodde utanför den stora staden. Trots att de ofta uppförde sig som om de bodde i den stora staden. 

På en bakgård i närheten av en stor studio låg en inhängnad för grisar. 

De var inte så många längre. De hade varit många fler tidigare och mycket mera välmående. Det fanns två större grisar i inhängnaden. Den näst största grisen hade magrat och var riktigt inte så populär längre. Han hade två mindre grisar som var hans kompisar. Han och hans griskompisar var lite utanför helt enkelt. Sånt gör även grisar ledsna.

Den allra största grisen hade tidigare varit den smidigaste av alla grisar. Hans släktingar var stora och feta. Nu hade han blivit så fet att det stänkte om honom var han än gick i den lilla, lilla inhängnaden. Han brydde sig inte längre om andra blev nedstänkta. Han hade fått två nya, pyttesmå griskompisar eftersom han blivit så störst. Sen hade han en annan mindre kompis. Den kompisen hade följt honom länge. Den här kompisen var större än den mindre, men den store grisen behövde alla sina tre grisvänner.

Alla grisarna i inhängnaden hade en lek som de lekte. De lekte gungbräda. Man samlades med sina kompisar och klev upp på sin sida av gungbrädan.  Den sida som vippade ner hade vunnit. Om den största grisen hade med sig alla sin griskompisar vann han över den näst största och hans kompisar.  

Den största och näst största grisen kunde inte hålla sams. Det gjorde de två minsta grisarna hos den största grisen ledsna. De ville att alla skulle vara vänner. De gillade inte riktigt gungbrädeleken. Det ville inte den största grisen lyssna till. 

Han klampade på och upp stänkte allehanda skit, var han än gick.

Det fanns en lustig samling skötare till alla grisarna. Det var en fiskare från den avlägset belägna ön Maui i Hawaii arkipelagen. Det fanns en gammal tandläkare som hade tappat bort sin borr. Det fanns en pastor som hade slagit sig fram i Los Angeles genom att ropa halleluja. Sedan fanns det en gammal konduktör på spåvagnarna i San Fransisco. Trots att han var nästan sjuttio år ville han inte sluta med grisskötseln. Fiskaren skötte den största grisen. Tandläkaren skötte den största grisens gamle grisvän. De minsta griskompisarna till den största grisen sköttes av prästen och den gamle konduktören. 

Den näst största grisen sköttes av en tidigare byråkrat i delstaten Califonien. Han höll hårt i reglerna för hur inhängnaden skulle se ut. Den näst störste grisens griskompisar sköttes av en gammal föreståndare på ett barndagis i den lilla byn. Han pratade ofta så lustigt att de andra skötarna föll i skratt. Den andre lille grisen sköttes av en hälsokosttant.

För några veckor sedan hände det stora saker för grisarna. Skötarna kunde inte komma överens med skötaren för den allra störste grisen. Den skötaren såg ut som den store Lenin. Han liknade sin gris i sättet. De stänkte om honom. Han skrek och gormade. Han var så hemlig att han faktiskt glömt sitt riktiga namn. Han hade växthus i Napa Valley. Alla kallade honom därför bara Lenin. 

Prästen och konduktören sa att de inte ville vara med på gungbrädestävlingarna om Lenin var kvar. I bakgrunden sa den gamle tandläkaren: jag håller med prästen och konduktören. I alla fall nästan. 

Lenin lämnade inhängnaden och flyttade tillbaka till Napa Valley. Fiskarkvinnan som var lite osäker åkte nu varje vecka till Lenin för att få råd om hur hon skulle sköta sina gris för att vinna gristävlingarna. 

Om någon av grisskötarna hade kunnat något om psykosocial arbetsmiljö hade man sagt att den var förfärlig. Nu kunde man inte det. Så det var ingen om sa något. Alla hade trott att de skulle bli bättre när Lenin flyttat till Napa Valley. Nu blev det faktiskt sämre. Ingen vågade göra riktigt vad de ville göra. Andra gjorde vad de måste eller också vågade de inte göra något.

Den allra störste grisen hade det besvärligt nu. Han funderade på att matvägra. Han funderade på att hetsäta för att bli störst av alla och kunna stänka ännu mer. Det gick inte. 

Den närmaste  gamle kompisen försökte trösta. Vi gillade din gamle skötare, sa den gamle kompisgrisen. Jag gör vad som helst för dig sa griskompisen. Även om det blir min död. 

-Vad söt du är sa den störste grisen till sin kompis. Nu när jag är av med min gamle skötare är jag förbannad och skulle vilja slå på den näst största grisen,  men våra andra kompisar vill att alla ska vara vänner. Det blir så svårt. Det ena jag vill och det andra jag måste. Jag står inte ut.

Nästa gång, den allra störste grisens kompisar mötte honom märkte de förändringen. Han hade klippt tungan i två delar. Han trodde att det han gjort var jättebra, för han visste inte bättre. Med saxen hade han kluvit den som på en orm. När han talade lät det så här: Jag är zzzå argzzzz. Jag vill zzzzammarbeta med den näst störste grisen. 

Nu blev det helt omöjligt för den störste grisens griskompisar. Hur ville han egentligen ville ha det? Allt blev förvirrat. Utom för den gamle tandläkaren som sa till grisarna att han ångrade att Lenin satt uppe i Napa Valley. Han var ju så duktig. Då höll de andra smågrisarna tyst.

Moralen i denna lilla saga är: att den som talar med kluven tunga är lika skrämmande som den som bara är arg. Trots att den med kluven tunga ibland också vill väl, även om man är gris.

Den gamle har talat

Politiken kan ses som en tombola. Någon drar vinstlotten och andra drar en nitlott. 

Nu visar en artikel Svenska Dagbladet att den metaforen inte stämmer. Kommunalpolitiken ska ses som en centrifug där genomsnittligt 11% kastas ut (eller kastar sig ut). I vissa kommuner är den siffran 20%, som i Sundbyberg,  Värmdö och Södertälje. En av fem lämnar sina politiska uppdrag efter halva perioden i dessa kommuner. 

Det manar till eftertanke. Är det frågorna som gör att man förlorar intresset? 

Kanske är det processerna som gör att man förlorar intresset? Det blir tungt och föga inspirerande. Det kan också var så att politiken jämfört med andra förpliktelser väger lättast. 

Att som ung kvinna ha huvudansvar för barn och samtidigt vara kommunalpolitiker  framstår som en svår ekvation. Detta givet att man inte lever i en jämställd relation. I andra fall rör det sig om unga som byter bostadsort. 

Kommunalråden, Anders Lago i Södertälje och Helene Knutsson i Sundbyberg kommenterar avhoppen. I fallet Värmdö kommenterar kommundirektören Magnus Hedenfalk. Han framhåller att skälen är att det är unga som hoppar av för att det är för mycket formalia i kommunalpolitiken. Därför blir man besviken. 

När jag går igenom avhoppen i Värmdö studsar jag inför hans slutsatser. Det verkar som om avhoppen skett av både gamla och unga. Inte som Hedenfalk säger. Jag ser att äldre har förverkligat sin livsdröm på en annan ort. Sjukdom är ett annat skäl. Av de yngre som flyttat från Värmdö verkar alla ha flyttat med jobb eller för att kunna leva tillsammans med sin livspartner.

Hedenfalk fyller om 6 månader 65 år. Det är intressant att han svarar på frågan om de politiska avhoppen i stället för att ett kommunalråd eller en annan politiskt aktiv gör det. Nu kan det vara så att han med ålderns rätt upplever sig vara förmyndarregent i Värmdö. En sorts Axel Oxenstierna. Likt den store har han organiserat om. Skillnaden är att Oxenstiernas organisation av Sverige stått sig till våra dagar. Hedenfalks organisation däremot lär inte stå sig året ut.

Oxenstierna var nära förtrogen till Gustav II Adolf som försvann i dimman. Hedenfalk var nära förtrogen med kommunstyrelsens ordförande som också försvann i dimman. Återstår bara att han som Oxenstierna blir förmyndarregent. I Hedenfalks fall lär det inte bli drottning Kristina, möjligen prinsessan av Möja, fru Petterson. 

I vart fall borde den gamle skilja på vad som bör kommenteras av en politiker och av en tjänsteman. Man kan undra över om hans slutsatser delas av Alliansens partier. Om så är fallet är det sensationellt. Står man bakom att det är han som ska kommentera dessa förhållanden?När får vi en tydligt ansvarsfördelning mellan politiker och tjänstemän? Det är inte svårt i andra kommuner.

Einstein förklarar vad kommunstyrelseordförande gjort

Hänt i Värmdö

I dagens NackaVärmdöPosten kunde vi läsa om varför Jonas Nilsson avgått som kommunstyrelseordförande i Värmdö. I Svenska Dagbladet av i dag kan vi däremot läsa att han kommer att avgå om drygt en månad. Hur är detta fysiskt möjligt? 

Att samtidigt både ha avgått och ska avgå om ungefär en månad, från en och samma post. Mannen har, om vi får förstå tidningarna både avgått och inte avgått från samma uppdrag

Problemet är inte så svårt som det verkar. Vi tar utgångspunkten i den speciella relativitetsteorin av Albert Einstein som publicerades 1905 och som beskriver rummets och tidens egenskaper. I denna säger Albert Einstein att: "händelser som tycks ske samtidigt i vissa referenssystem inte behöver göra det i andra system, utan kan där ske i godtycklig ordning. Detta tycks upphäva de normala lagarna för orsak och verkan, vilket dock inte är fallet".

När Nilsson säger till de närmaste i hans system av moderater att han ska avgå har de ett visst gemensamt tidsbegrepp. När andra personer i andra system uppfattar samma sak är det med en helt annan upplevelse av tiden. I Nilssons eget system är en väntan på två månader en mycket kort tid. 

I andra system är det en nästan oändligt lång tid. 

Förklaringen till detta är bara att de sker i två olika lokala referenssystem. 

Det är normal relativitet, helt enkelt.

Delårsbokslut för fåmansbolaget J. Nilsson & CO

Hänt i Värmdö.

Så börjar det dra ihop sig för Värmdö kommuns eget fåmansbolag; 

J. Nilsson & CO. Två artiklar i Svenska Dagbladet visar på att perception är individuell. Olika aktörer upplever olika saker fastän situationen är densamma.

Bolaget vi talar om har bjudit upp till dans under de senaste två åren i Värmdöpolitiken. Problemet har inte varit att man trampat sina danspartners på tårna någon gång i bland. Nej, det stora problemet har varit att man konsekvent har dansat i otakt. När det erbjudits möjligheter att gå i takt har man med en osviklig precision förlorat takten och befunnits gå i otakt. 

Nu vill inte partnerna vara med längre. Vi ska inte tala om hur många som kommer att rösta med fötterna nästa gång det ges tillfälle till det.

Kanske ligger problemet i själva idén med ett fåmansbolag. 

Det krävs lagspel för att få politik att fungera. 

Nu återstår bara slutscenen i denna akt. Samma typ av slutscen som vi återfinner i djungelboken. Vi ser gamarna som inte kan få tiden att gå. 

I denna uppsättning diskuterar man inte om utan hur och på vilket sätt. Det slås vad om hur.

Kommer ägandet till 41% av djungeln delas upp mellan två klaner eller kommer man att hålla ihop? 

Shere Kahn, tigern är ingen längre rädd för. Han är själv rädd eftersom han har elden efter sig. Det innebär inte att han kommer att ge upp. Fortfarande kommer han att ge mycket ljud ifrån sig. Spelet är dock förlorat. 

Du kommer ihåg rätt. 

Det var näst sista scenen. 

Den sista är mycket mer harmonisk 

Sopa rent framför egen dörr

Hänt i Värmdö

Debatten om kommunstyrelsens ordförande och hans ledarskap förs i tidningarna. 

Frågor har ställts, men kan tydligen inte besvaras före den 11 september. 

Är detta exempel på en manlig problemlösningsmodell? 

-Inte prata om sådant som är viktigt utan gå rakt på lösningen.

Samtidigt tittar jag på mina senaste bloggposter. Det rör sig mycket om män och deras åsikter. Ganska sällan kommer debattämnen upp som har initierats av kvinnor. Det är dags att sopa lite framför den egna dörren. Det finns anledning att fundera över mitt eget manliga perspektiv och kanske bredda det.

Vad skulle hända i Värmdö om Alliansens alla ledande politiker var kvinnor? Hur skulle den nuvarande krisen lösas och hade den ens kommit upp? 

Problemen börjar redan när jag försöker finna en bild på google av 

Camilla Lien, kommunfullmäktiges ordförande, i mitt experiment. 

Det finns ingen bild av henne där. 

Däremot hittar jag en bild på kommunstyrelsens ordförande, Monica Pettersson.

Folkpartiets kommunalråd för skolfrågor och ledamoten i kommunstyrelsen, Pia Hedström tar jag därför direkt från folkpartiets hemsida

När jag letar efter kristdemokraterna starka kvinna, socialnämndens vice ordförande,och kommunstyrelse-

ledamoten, Marianne Essén finner jag heller ingen bild. 

Bara bilder från Tyskland på Marianne essen. Det är inte Marianne Essén som äter på dom bilderna. På kristdemokraternas hemsida finner jag henne.

När jag söker efter centerpartiets överförmyndare, EU parlamentskandidat och ledamot av kommunstyrelsen med mera går jag direkt till centerpartiets hemsida. Där finns Annette Olofsson Fors.

Så ser alltså den kvinnliga Alliansledningen ut i Värmdö. 

Undrar vad som hade skett och inte skett om de hade haft makten i verkligheten? 

Rätt man på rätt plats

Hänt i Värmdö

Det råder stor osäkerhet var två ledande moderater egentligen bor. Däremot finns det en kristdemokrat som är exemplarisk och som tillfälligt ville avträda från sina uppdrag när honskulle bo i en annan kommun under två månader. Heder åt henne.

Den ena som diskuteras är kommunstyrelsens ordförande Jonas Nilsson som många hävdar bor i Nacka. Flera av hans kommunalrådskollegor säger öppet (på tu man hand) att han bor i Nacka. Jag mötte själv Nilsson på husvisning i Nacka för något halvår sedan. Han verkade ganska besvärad av att träffa mig där. Spåren mot Nacka är således ganska tydliga.

Den andra är kommunfullmäktiges ordförande Per Naess som är gift, men har bodelat med sin hustru. Förmodligen har makarna gjort så för att de ville minimera sin förmögenhetsskatt, när den fanns. Genom arrangemanget har de sannolikt sparat 10 tusentals kronor per år.

Enligt eniro.se finns följande uppgifter om paret Naess: Christina och Per Naess, Bergsgatan 27, 112 28 Stockholm. 

Per har ingen bil, men det har hustrun. Per kör bil till sammanträdena i kommunen. Per kör hustruns bil då.  Per skulle kunna skingra misstankarna om att han inte bor på Värmdö genom att redovisa trängelselskattebesluten. 

Om han inte gör det kommer säkert någon journalist att begära ut besluten.

Jonas Nilsson å sin sida hävdar att var han bor har ingen med att göra. 

Kommunallagen är klar är klar över att man inte kan ha offentliga uppdrag i kommunen om man inte bor i kommunen. Tyvärr finns få möjligheter att kontrollera en kommunalpolitikers uppgifter om bostadsort. 

Varför uppger man då fel bostadsort?

Ett skäl kan vara att de politiska uppdragen ger stora intäkter. I de här herrarnas fall är det drygt 700.ooo kronor per år, respektive ca 300.000 per år. Om de inte folkbokfört sig i kommunen hade de inte rätt till de här uppdragen och intäkterna. 

Det kan finnas andra skäl än pengarna.

Tilltron till kommunalpolitikerna ställer krav på öppenhet och att man tillåter sig bli granskad.

En granskning som är självklar är den om man uppgett rätt bostadsort. 

Lagen säger att man ska vara folkbokförd "där man tillbringar sin huvudsakliga dygnsvila". Enkelt uttryckt ska du vara folkbokförd där du oftast sover. 

Det är dags att skingra tviveln.

För trovärdigheten vore det bra om alla kommunalpolitiker på heder och samvete intygade att det uppgett rätt folkbokföringsort.

Välkommen till bloggosfären

Folkpartiet i Nacka, en fräsch fläkt. 

Å i Värmdö har folkpartisten Fredrik Sneibjerg börjat blogga.

Välkommen till bloggosfären, Fredrik! 

Det behövs flera liberaler med basen i Värmdö som är intresserade av  det lokala, regionala och det globala. 

Jag är nyfiken på vilken profil som kommer att utmejslas på din blogg Fredrik. 

Föregå med gott exempel

Hänt på Värmdö.

Häromdagen vandrade jag genom kommunhuset i Värmdö kommun. Den del som jag vandrade igenom är cirka ett år gammal. Jag stannade till vid en dörr där det stod: "Kommunstyrelsens ordförande". Inget namn på dörren. Nu visste jag att rummet tillhörde moderaten Jonas Nilsson så det spelade ingen roll.

I stället satt där en papperslapp uppsatt. Rubriken var "Från den 28 juni till den 17 augusti är jag stationerad hemma på ön".

En omskrivning för semester alltså.  Drygt 7  veckors sommarsemester alltså.

Resten av de anställda i kommunen har 6 veckor totalt under hela året. 

Om kommunenens ledande politiske företrädare föregår med ett sådant exempel vad ger det för signaler till medarbetarna.

Jag tror inte att det stärker arbetsglädjen och lojaliteten.

Jag gick på våningen och letade efter de andra kommunalrådens rum. 

Värmdö leds ju av en Allians bestående av 4 partier. Fann inga. Det enda jag fann var två eller tre rum för oppositionen lite längre bort. 

När Gunnar Hedlund var partiledare för centern imiterades han av Bosse Parnevik. 

En reporter ställer frågan till dr Hedlund om hur han ska regera. Dr Hedlund svarar gemensamt och ekot svarar ensamt. Samma känsla får man vad gäller den moderata kommunstyrelseordföranden. Man kan fråga sig om Värmdö regeras i samförstånd eller av moderaterna. 

Problemet med den moderata framgången i Stockholms län är att man på många håll slutat lyssna på Allianspartierna. Ibland till och med på väljarna. Det är illa och synd. Detta har på sina håll skapa starka slitningar och i några fall spruckna samarbeten. 

Under många år var moderaterna de parti som lyssnade mest och gick i takt med opinionen. Den känslan verkar man nu ha förlorat.

Det är märkligt vad symbolerna berättar, för de som vill se och lyssna.